Tjejmyskväll

Sug lite på ordet.

Tjejmyskväll.

Har, mig veterligen, aldrig varit på en sån.
Följande hemska skräckscenarior har jag alltid kopplat till tjejkvällar, tjejmiddagar och tjejumgänge i grupp:

Romantiska dramakomedier visades på TVn, ett paket med kleenex ståendes på bordet, födointag: té och bon-bons. Rabiata vänsterfeminister sittandes och dissekerandes mannfolk och kämpandes för kvinnlig rörsträtt i foträta kläder. Födointag: Rödtjut och barkbröd Någon form av försäljningspartaj med allt från Tupperware till knappnålshuvuden och sexleksaker. Pyjamasparty slåendes på varandra med kuddar

Kleenex bon-bons

Ack vad fel jag hade!
Att jag tveksamt tackat ja och väl blev beslutad åt att gå, var att damen som bjudit in till kvällen samt övriga deltagare, borgade för motsatsen. Man kanske undrar över formuleringen "beslutad åt att gå", det var helt enkelt Blomma som mailade att "jag åker härifrån med den bussen då och då, vi möts på den". Sagt och gjort. Vi åkte buss, hoppade av på en hållplats som enligt utsago såg ut att vara jättenära på kartan, det stämde - på kartan var det jättenära.

Vi hoppade av med vagnen mitt i okända trakter, frågade om en riktning och började trava.

Så travade vi en bit till, Blomma dubbelkollade riktningen med ett butiksbiträde som trodde att det skulle vara lite jobbigt i den evighetslånga uppförsbacken med vagnen, men sa att vi var på rätt spår, bara några fotbollsplaner, lite lekparker och uppförsbackar kvar.

Eftersom vagnen har så bra hjul, trodde vi inte inte att det skulle vara så jobbigt. Det var det inte heller. Förrän i slutet. Jag tror att min nivå av icke-existerande grundkondition i kombination med aktivitet visade sig då. I slutet av backen. Blomma tog vagnen sista metrarna till målet medan jag flåsade mer än jag rökte.
Vi måste ha gått minst 2,5 km, varav två i uppförsbacke. Kallt var det också. Men trevligt. Lilla Fröet var jätteduktig och söt. 

Det var en jättetrevlig tillställning med prat, spel och fnitter. Helt opretentiöst.
På bra humör var alla, och nya människor var där också.
Inte ett spår av de tidigare listade skräckscenariona.
Att jag under TP klippte till med att det var 47 svenska spelare spelandes i NHL år 2002 var helt sjukt.
När Lilla Frö var lagom trött gick jag och Blomma.
Den här gången åkte vi tunnelbana. Mycket bra val.

Väl i Magiska Krökis möttes vi av Herr Myrkheimr och Skägg som hade en alldeles egen version av immortals krabbgång. Men de var söta och glada, vilket var huvudsaken.

Immortalsk Krabbgång





Fördomar är till för att motbevisas