eller snarare bristen på den, gör att den blir lite udda, verkligheten alltså.
Anyhow, fredagen spenderade Herr och Fru Myrkheimr hos bästa fröken Ume, som hade finbesök av två underbara damer. En angenäm afton, lagom intensiv och mycket trevlig.
På lördagen bar det först av till Plåster för att ta farväl, sen gick vi till Copperfield där bäste herr Råxtar äntligen spelade lite tyngre.
Det var kul att se och höra honom spela bra musik igen, och inte den där softa sörjan som hörs på alla andra "rock"hak i stan. Besökarantalet var högt och kvällen var mycket trevlig och rolig.
Svart-, döds-, thrashmetall, grind, Iron Maiden och King Diamond. Kan det bli bättre ?
Råxtar var den som lärde mig spela och visade mig in på den vita vägen för snart sex år sedan. Jag är skyldig honom mycket, bl.a. mitt liv, då han hjälpte mig hitta rätt och visade hur jag skulle rädda mitt eget liv.
Dagarna efter helgen som var, har fortsatt vara bra, kreativa, produktiva, men sömnbristiga och onsdagen resulterade i meningsuppbyggnad à la Yoda. Det enda språk som fungerade när det var som värst, var norska. Mycket underligt.
Presentationen på onsdagsmötet var tack och lov mycket elektronisk, och Wrath översatte från Yoda till svenska, ett tack är jag skyldig honom då övriga kollegor plötsligt förstod sammanhanget.
Det gick m.a.o. mycket bra.
Jag är mycket tacksam och ödmjuk för de gåvor livet givit mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar