lördag 27 mars 2010

Resan

Sitter äntligen i Karlstad nu, väntar på att det försenade tåget skall gå. Morgonen började lysande, vaknade innan väckarklockan, stängde av den och lade den på sängbordet igen. Väckte älskling, hasade in i duschen, vaknade till såpass att vi klarade göra gröt och kaffe, diska, packa i det sista, packa om lite och gå. Hann med rätt tunnelbana med råge, sitter och funderar om allt är med, ska kolla klockan och upptäcker lagom vid Goldmarch att min privata surfmobil är borta. Går igenom morgonen för mitt inre, tror jag, men piper tydligen hela tiden. Jag pratar alltså med HerrMyrkheimr utan att veta om det. Konstaterar i alla fall att jag inte hört mobilen ramla ur väskan, följdaktligen ligger den kvar bredvid sängen. Bra drag. Inte. Överlägger och kommer fram till att jag inte räcker att fara hem och hämta den, utan får istället använda mig av jobbmobilen på ferien. Mailar ekonomidamen och informerar om min morgondemens, och förklarar att jag betalar eventuella kostnader utöver taket.

Väl framme i god tid på centralen går vi in så Pressbyrån och expedieras av den mest förvirrade kassamedarbetare jag någonsin stött på. Att han klarade att stå samtidigt är ett underverk.
Att man som vanligt snubblar över väskor som placerats osedvanligt ostrategiskt är inget jag häpnade eller harmade över, bad bara lite artigt personen med blå väska flytta den lite, möttes av ett generat leende och nåt om att: "Oj, den stod dumt till". Den värstingblockerande damen, fick bara ett tydligt uppmanande "URSÄKTA" så vi kunde ta oss förbi. Hon hade förutom en ganska stabil röv klart blockerande väskor - hon hade täckt upp hela utrymmet mellan spår och vägg med sig och sina väskor. Skyndsamt flyttade hon sin breda last så alla andra kunde passera.
När vi väntat på tåget på perrongen i över tjugo minuter, möts vi av beskedet att det är försenat, detta efter utsatt avgångstid. Det var inte roligt att vänta i ytterligare tio minuter i den råa morgonluften, tur att det var nollgradigt och inte minus 15 och halv snöstorm.
Vagnen vi skulle sitta i saknar el, så resan började med att jag stod och höll upp den tunga, tröga dörren åt alla våra vagnmedpassagerare nedtyngda med bagage. Lite glatt överraskade miner möttes jag av. Gott att en del har vett att uppskatta hövligt beteende med ett leende eller ett tack.

Resan har oförgyllts av bristande täckning i de värmländska skogarna, dåligt kaffe och knappt annat i kiosken än delicatobollar att äta för mig.
3månadersbabyn har hållt sig oväntat lugn, gnällt kanske bara nån timme sammanlagt pga tunnlar och trötthet. Befarade 6 timmars gnäll och gråt.

Oj! Arvika redan!

Nu längtar jag tills vi landar i Oslo. Träsmaken börjar göra sig gällande. Fryser gör jag med. Fortfarande.

OSLO

LÄNGTAR!
Resfeber.
Överpackad.
Underpackad.
Norsktorsbyska.
Njuta.
Ledig.
Musik.
Muséer.
Vyer.
Oslo.

torsdag 25 mars 2010

Semester, Oslo, nära, Inferno, älskling

Äntligen semester
Det har varit ett långt och intensivt år, senaste vinterhalvåret har varit extremt. Död, hög arbetsbelastning, begravningar och bouppteckningar blandat med hög arbetsbelastning har sugit massor med must ur mig.
Herr Myrkheimr och jag har inte haft ledigt tillsammans eller fått rått om varandra alldeles själva och njuta av varandra. Äntligen får vi göra det.

Oslo

Det är mitt andra hem, jag mår bra av Oslo och trivs där och längtar dit när jag inte är där. Det är vackert, lagom stort, trivsamt och har världens bästa musikscen. Jag har haft några av mina bästa år i livet där, Oslo och människorna jag hade runt mig har bidragit till den jag är idag. Några av dem har jag runt mig fortfarande, varav två är mina närmaste vänner - den där långa (med familj), och en av mina bästaste väninnor - hon bor i Oslo.
Hon är en fantastisk människa som såg till att jag kom in i Oslo väldigt bra när jag flyttade dit, hon tog mig under sina vingar när jag blev hemlös pga en brand, hon lärde mig den mest fantastiska svorskan som finns.
Fantastisk kvinna som inte förstår vilken stor människa hon är.
Den där långa är en trygg bror och bästa vän, vis och barnslig, varm och cool. Pålitlig.
De är sällsynta de två, och jag är glad att jag har äran att vara vän till dem.

Inferno 

Världens bästa inomhusfestival.

Älskling

Åren innan älskling var inte en bråkdel av vad det är idag. Herr Myrkheimr gör mitt liv fullt.
Längtar tills vi får vara vi och alldeles ensamma och jag får visa honom lite av min historia. vi behöver det. Ta hand om varandra och njuta av varandras sällskap.

Pappa, jag saknar dig

Jag vet inte om jag sov, var vaken eller i halvkoma inatt. Ordentligt har jag definitivt inte sovit.

Har pratat med Pappa igen. 

Han gick omkring och trivdes med tillvaron, var glad och strålade värme, han hade inte ont någonstans och bara mös, så som bara Pappa kunde göra.
Där han gick sken solen, det var lagom varmt, och gräset var grönt.
Pappa verkade trivas, han planterade och påtade i trädgård och land, han tränade några fotbollsbarn, han lekte med hundar, han byggde och donade utan att behöva funderade på kostnader. Pappa genomförde alla sina idéer och verkade ha all tid i världen. Mamma var visst med på ett hörn där med, ostressad och nöjd.
Det var i alla fall det intryck Pappa gav mig i natt.
Pappa är i sin version av Paradiset.

Pappa mår bra.

Ja, självklart drömde jag, självklart gråter jag idag. Jag hoppas och tror att jag har rätt. I min dröm.

Jag saknar dig, Pappa.

fredag 19 mars 2010

Sorg

Sorg
Har precis börjat fungera någorlunda normalt, börjat kunna se framåt, leva som en människa och må OK, och emellanåt bara njuta av livet som en hel människa. Kärleken blomstrar, vi planerar framåt, jag har det fantastiskt bra, och trodde att jag hade lagt den tyngsta sorgen bakom mig.

Så här skrev jag då det skedde - fick veta det under en spelning, precis efter Katatonia, precis före Porcupine Tree den 19:e oktober 2009, det jag skrev började med en länk till DalaDemokraterna, där en artikel omhandlade mina föräldrars olycka, de kom över på fel sida vägen, frontalkrockade och dog omedelbart runt 15:30, http://www.dt.se/nyheter/rattvik/article497882.ece, sen fortsatte det med:
"Jag är glad att jag har min Pär.
Jag kommer vara lite otillräknelig, mamma och pappa dog rätt snabbt igår.
Pappa hade hjärtproblem och diabetes.

Vi hade inte kontakt, men det fanns ögonblick i min uppväxt som var fina.
Jag sörjer och jag sörjer för mina bröder, de var dem väldigt nära, och det gör mig ont att de ska leva med denna börda.
Antar att jag är lite i chock fortfarande.

Delar denna anteckning med ett par få.
Jag har lite dåligt med ork för tillfället.
Hoppas ni förstår om jag är tyst, pantad, utagerande, kort, oväntad mm.

Hoppas ni får vila i frid, pappa och mamma."



JAG SAKNAR ER I ALLA FALL OCH JAG ÄR TILLBAKA TILL DEN DAGEN I MINA KÄNSLOR!

Idag är det för övrigt på dagen fem månader sen de dog.

KNAKELIBRAK ett halvår senare:
Får ett samtal från den gode man som tagit hand om bouppteckningen efter mamma och pappa som omkommit tragiskt i en bilolycka. Han är för övrigt en fantastiskt trevlig man,ärlig, omtänksam och har hög EQ. han säger i alla fall att Skatteverkets bouppteckningsavdelning har hört av sig, de vill ha några tillägg. Han personligen tyckte det verkade så krångligt så han hade hört av sig till en bouppteckningsspecialist. Allting har rivits upp!

söndag 14 mars 2010

2009 var ett intensivt år

Jo, det var ju det, höga berg och djupa dalar.
Året inleddes med fortsatt glädje och yra, allt var perfekt.
Ihopflyttande med Herr Myrkheimr i en finfin trea som vi inrett tillsammans.
Bröllopsplanerande med ett helt underbart bröllop som följd, vacker klänning och vacker tillställning.
Festivaler fram hej vilt, trevliga spelningar och allmänt trevliga nya bekantskaper.
Första nedturen var ett par riktigt ledsamma besked, vad vill jag inte nämna.
Inställd bröllopsfest - den kommer, men inte riktigt förrän vi är mentalt klara för det.
Nästa nedtur var mina föräldrars bortgång. Riktigt jobbigt var det.
Sen dubbelbegravning.
Hur ska detta år bli?
Tur att Herr Myrkheimr och vänner finns.

lördag 13 mars 2010

Kärleken

Herr Myrkheimr.

Helt underbar, fantastisk och tokvacker, full av överraskningar och go'.
Han är mitt kinderägg.

Han är luften jag andas, det första och det sista jag tänker på i vakentiden, och det jag drömmer om i dvaleperioden.
Han är det största som hänt mig och gör mig glad varje dag.

Herr Myrkheimr, så klok, så trygg, så rolig.

Jag älskar verkligen Herr Myrkheimr, är kär och nyförälskad, varje dag med honom är verkligen en ny dag, en upplevelse, en dröm.

Måtte jag aldrig vakna!

Musik

I afton är det dags för Kongh och Tribulation på Blod & Svärd, och jag ser fram emot att se Kongh igen, de var riktigt bra senast, och mina förhoppningar är att de når upp till det igen. Skall som vanligt besöka denna tillställning med Herr Myrkheimr, världens bästa och underbaraste.
Musik för mig är en upplevelse, om nåt är bra, flyr jag in i musiken och blir lite i en annan värld. Min flykt in i musiken är min drog. Eftersom jag inte intar sinnesförändrande medel, är detta min vila. Därför njuter jag av att ge denna flykt till mina åhörare, för jag önskar verkligen alla denna flykt in i fantasin, in i rötterna, till det primala. Det är det primala jag förväntar mig från Kongh ikväll. Hoppas det kommer, behöver fly lite. Det har varit väl stressigt i det sista med mycket, och att sova bort allt räcker inte.

För nån vecka sen spelade jag på Club Distortions femårsjubileum och hade en fantastisk kväll, förutom en liten, liten irriterande detalj, en människospillra som i sin enfald trodde sig veta nånting överhuvudtaget om klassisk hårdrock. Bimbon ifråga kom och frågade "kan du spela lite klassisk hårdrock?" mitt under Motörheads klassiska Overkill. Jag skakade lite på huvudet, men snäll som jag faktiskt är frågade jag vad hon menade, och svaret som bland annat innefattade Blind Guardian fick mig att fundera lite, svarade att "Javisst, Blind guardian tycker jag är jättebra, men jag har inget med mig idag, idag är det lite annat som gäller" varpå hon replikerade att hon ville höra "Manowar, asäsäsä, assäpt, lite som rockklassiker och bänndiit", och jag replikerade återigen att jag tyvärr inte har nåt soft med, men javisst, en manowar hade jag redan laddat.
Jag sa åt henne att hon borde skämmas som inte kände igen Motörhead, och att hon borde sätta sig och LYSSNA lite så kanske hon lärde sig nåt. Hon FÖRSTOD hon inte ens att Manowar, Hail & Kill spelades - det är väl en av de större hitsen?
Åter nån timme senare kom hon förbi, mitt under Metropolis och klagade på att det var dåligt. Min hjälte och beskyddare bad henne då gå hem.

Senare samma vecka besökte vi Rocks, där min stora förebild Dake spelade bara klassiker - åtminstone i min värld. Hade en finfin kväll.
Snart skall jag också servera låtar inne i hörnet där igen, undrar vad jag ska bjussa på?

Fram tills nu är det egentligen bara två Bimbos som klagat på min musik, en som inte kände igen Slayer och Maiden och frågade om jag nyss börjat spela, och hon puckot. kanske har märkt av dem enbart för att de varit så extremt påträngande?

Jaja, det är inte lätt att leda döva, blinda och musikointresserade människor som tror sig veta nåt.
Jag är inte expert, kalenderbitare eller speciellt "trVV", men jag spelar bara kvalité och bra, och spelar med glädje. Nu när jag fått en otroligt snygg sidekick, så hinner jag till och med ta en paus mellan låtarna.
Numera är det ännu roligare att spela!

Musik är en av grundstenarna i livet, musik är andas, äta och sova. Viktigt.

Vår, viljor och verklighet?

Nu är det tidig vår, eller snarare förvår. 
Det är nu man ska göra en massa saker, börja med det man tänkte börja med redan på nyåret, börja med de planer och projekt man planerat, drömt om och skissat på.

Känner hur det kliar i fingrarna att börja plantera lite på balkongen. Vissa växter ska man visst förplantera redan i februari - får köpa dem som färdiga plantor istället.
Krukor, blomlådor och blomlådehållare ska köpas, jord och lecakulor införskaffas, en spaljé ska lackas och växter ska väljas. Vi har pratat om klätterrosor, smultron, dill och gräslök. Det blir nog jättefint. Herr Myrkheimr har finfina idéer.
Vi måste komma till skott och skaffa en markis också. Frågan är om det blir en motordriven eller handvevad.

Äntligen har vi kommit till beslut om att verkligen byta snickare, nu ska vi bara komma till skott och få ett prisförslag och leverera ritningen. I och med beslutet att byta hantverkare - den förra har på ett år inte lyckats leverera - kom vi fram till en massa andra planer också.
Snart kommer skivorna få ett passande bo, riggen få ett lagom bord, och hemarkiv samt starka drycker en mer passande placering och, framförallt, vi får möjlighet att sätta dyrgriparna på display!
Dags att lämna in våra fina bilder på inramning också, de blir finast på väggen och inte som dammsamlare på en hylla.

Att vi äntligen snart kommer iväg på en gemensam semester alldeles ensamma kommer vara välkommet! Oslo, en stad jag älskar, saknar och gärna besöker, perfekt att vara där en vecka på våren.
Kommer försöka hinna visa de bästa sidorna av staden för min älskade Herr Myrkheimr, en riktigt romantisk stad är det. På köpet kanske han får visa min kära väninna sina inredningstalanger, hon har uttryckt önskemål om hjälp med detta.

Mina ryggtavleplaner har kommit väldigt långt. Har fått mig en konsultation, antal timmar beräknade, och tider bokade. Nu är det bara kompositionen som ska filas lite på. 35-50 timmar kommer jag spendera på den. Om jag inte fegar ur.

Just ja, ska visst börja träna också, för att rädda mig själv från ständigt ryggskott. gummiband inköpta. Gym är uteslutet.

Vår, vilja och verklighet, som sagt. Vad kommer inträffa och vad kommer inte ske?

tisdag 2 mars 2010

No Quarter


Close the doors, put out the light
You know they won’t be home tonight
The snow falls hard and don’t you know

The winds of Thor are blowing cold
They’re wearing steel that’s bright and true
They carry news that must get through

They choose the path where no-one goes
They hold no quarter,
They hold no quarter.

Walking side by side with death
The devil mocks their every step
The snow drives back the foot that’s slow
The dogs of doom are howling more
They carry news that must get through
To build a dream for me and you
They choose the path that no one goes

They hold no quarter,
They ask no quarter,
They hold no quarter,
They ask no quarter…


Led Zeppelin 1973 

No Quarter från Houses of the Holy, 1973,  John Paul Jones, Jimmy Page och Robert Plant