Pyssel

För att skingra tankarna har jag försökt pyssla lite, och försökt slutföra betsningen av bordsskivan. Den behöver strykas ett par gånger till, för att så få ett par lager halvmatt lack över sig.
Mellan strykningarna monterade jag ihop provdockan jag köpte i somras, en sån man har när man syr.
Jag köpte den för att slippa sticka mig på nålar och annat när jag ska sy om kläder.
Rattade in de mått jag tyckte verkade stämma, men intressant nog var de helt fel, jag var visst mindre än jag trott, upptäckte jag efter måttbandsmätningar. Lite skönt ändå.

Jag har valt att stanna hemma ikväll, jag känner mig inte riktigt i balans för att gå ut. Att jag berättade om detta för älskade Herr Myrkheimr först när han gått ut, var för att jag ville att han ska ha roligt när han ett fram emot denna dag. Bara för att jag är olämplig, ska inte han behöva lida.


Det som föranlett denna obalans var att jag rensade i min mailbox, och fann ett par mail som var lite mer än ett år gamla, mycket fina, men det handlade om mina föräldrars bortgång, och ett av mailen var så fint, fullt med stöd från en nu avliden fin människa som fattas mig mycket.

Jag har hållit god min ett par dagar, men idag, när älskade maken gått, började jag gråta hejdlöst. Länge. Det är inte självömkan, men det är så mycket som blivit osagt, och så mycket jag vill säga dem, alla tre.  Ska be min älskade följa med och minnas imorgon.

Satan vad ONT det gör.


Ni fattas mig, hör ni det?