Diametralt

Förra veckan fortsatte i musikens tecken på fritiden och organisation på arbetstid.

Arbetet
krävde en del pill och pet och massa noggrannhet, en hel del frustration men samtidigt arbetsglädje. Tyvärr var jag allmänt illamående och huvudvärkig på fredagen så arbetsveckan fick ingen bra avslutning, vilket kan läsas om i två tidigare inlägg. Detta påverkade även upplevelsen av dödsmässan, nedan refererad.

Fritiden
Jag vet knappt vad jag har gjort i veckan, det har gått rätt fort, måndag- och tisdagkväll tillbringades mest vegeterande och utmattat efter dagsplikterna. Onsdagen då, jo just det, tvättstugebestyr i alternativ tvättstuga var det visst alternativ dag till den dag vi egentligen tänkt tvaga våra paltor. Mycket intressant inrättning. Kläderna blev rena, vilket var syftet.


Spelningar
Dödsgig
Var på två stycken, en på torsdagen och en på lördagen, de var diametralt motsatta, men dock fina upplevelser båda två.
Jag mötte upp en bekant från PartySan och tog en kaffe med henne innan allt startade.
Sen brakade Vomitous lös. Oj, så duktig han blivit, Pandy! Riktigt bra smatter.
Insision gjorde ett bra gig. En bra kväll.

Dödsmässa
På lördagen var det dags för Mozarts Requiem i Hedvig Eleonora.
Förbandet var Beethoven, ur hans tredje pianokonsert i c-moll framfördes Allegro con brio, Largo och Rondo av en pianissa som hade mer teatraliska uttryck än faktiskt inlevelse på instrumentet, även under pianissimo hördes hennes hamrande på tangenterna tydligare än granndamens snorkonsert.
I mitt tycke var kompet med delar av Kungliga Hovkapellet hästlängder bättre.

Så till huvudakten, Mozarts Requiem, framfört av Kungliga Hovkapellet, fyra solister och Hedvig Eleonora Kammarkör.
Detta Requiem (requiem betyder för övrigt vila) skrevs av Mozart på hans dödsbädd och han hann aldrig riktigt klart med det, för han hann avlida, så Franz Xaver Süßmayr slutförde stycket, på uppdrag av Mozarts änka - vilken hävdade att Süßmayr var Mozarts elev.
Mycket vackert.
Sopranen, alten och tenoren var mycket dugliga  medan basen framfördes av en baryton, som inte helt lyckades med de lägre tonerna. Kören var finfin, och självklart musikerna.
Tack och lov hade öststatspianoskräckapan försvunnit helt ur musikbilden, så också snortanten.

Denna dödens dag avslutades i samvaro med Herr Sjöman på Cafe Mix där våra söta fransyskor står för servicen. Mycket angenäm dag i dödens tecken.


Att vårda våra dödas minnen är bra för läkningen