Snarare tre tester har det varit, testat mig själv har jag gjort, omedvetet, men uppenbarligen med avsikt att se orsak och verkan.
Speltest
Funderade på varför jag slutat spela datorspel, tycker egentligen de är tråkiga och tidsödande har jag intalat mig själv, körde en test på en och en halv vecka, och märkte att jag blev sur, grinig och nyckfull, mådde mycket bättre när jag slutade. Kunde inte sluta efter några omgångar heller, utan fortsatte tills jag somnade med näsan i tangentbordet. Tydligen märkte älskade Herr Myrkheimr detta redan efter ett par dagar.
Så, nu är det slut med datorspelande.
Tidstest
En kollega kom till mig och berättade att hennes arbetsdag funkat så mycket bättre efter några små tips jag delat efter en tidsplaneringskurs jag gick. Började testa dessa små tips själv, och har fått arbetsdagarna flyta fint och strukturerat. Ska prova sätta ihop ett litet kompendium och en intensivkurs för övriga intresserade kollegor när tid finnes. Har ett mycket roligt uppdrag för tillfället som gör att jag ler hela tiden.
Välbefinnandetest
Jag stal egentligen detta helt skamlöst från en fin Dam. Har sedan början på året startat dagarna med två tända ljus för att ackompanjera frukost och morgonbestyr. Har även småmediterat och andats djupt, bara för att få en skön start på dagen. Det har hjälpt enormt mycket. Är mer harmonisk innan jag ger mig in i getingboet än tidigare.
Förenklingstest
Jag försöker också hela tiden förenkla mitt liv för att få tid att leva, vilket funkar. Skala bort dåliga energier, och ta till vara på de bra. Ta bort onödiga aktiviteter och sysslor och njuta ögonblicken och de små glädjeämnena i livet.
Slutsats
Det funkar. Jag mår uppenbarligen bra. Att jag har världens bästa make och fina vänner därtill gör det än bättre.
Livet är fint
Visar inlägg med etikett Vänner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vänner. Visa alla inlägg
lördag 5 februari 2011
måndag 31 januari 2011
6årsdag
6 år fyller jag idag.
6 intensiva år, mycket slitsamma i början, men utvecklande.
Tack vare fina vänners och okändas stöd har jag klarat mig så här långt.
Tack vare en överlevnadsinstinkt som klår det mesta och en inre styrka jag inte visste jag hade har jag kommit hit.
Jag har fått försaka lite, förlorat en så kallad "vän" eller två, men det är så värt det.
Jag har ett fantastiskt liv just nu, och jag mår helt fantastiskt.
Har fina vänner och bekanta, ett liv jag trivs med, ett arbete jag uppskattar oerhört mycket, ett bra boende och framförallt - det viktigaste av allt - kärleken.
Tack för en ny chans.
Tack för att jag fått börja om.
Tack för livet.
Tack.
6 intensiva år, mycket slitsamma i början, men utvecklande.
Tack vare fina vänners och okändas stöd har jag klarat mig så här långt.
Tack vare en överlevnadsinstinkt som klår det mesta och en inre styrka jag inte visste jag hade har jag kommit hit.
Jag har fått försaka lite, förlorat en så kallad "vän" eller två, men det är så värt det.
Jag har ett fantastiskt liv just nu, och jag mår helt fantastiskt.
Har fina vänner och bekanta, ett liv jag trivs med, ett arbete jag uppskattar oerhört mycket, ett bra boende och framförallt - det viktigaste av allt - kärleken.
Tack för en ny chans.
Tack för att jag fått börja om.
Tack för livet.
Tack.
lördag 15 januari 2011
Tjejmyskväll
Sug lite på ordet.
Tjejmyskväll.
Har, mig veterligen, aldrig varit på en sån.
Följande hemska skräckscenarior har jag alltid kopplat till tjejkvällar, tjejmiddagar och tjejumgänge i grupp:
Ack vad fel jag hade!
Att jag tveksamt tackat ja och väl blev beslutad åt att gå, var att damen som bjudit in till kvällen samt övriga deltagare, borgade för motsatsen. Man kanske undrar över formuleringen "beslutad åt att gå", det var helt enkelt Blomma som mailade att "jag åker härifrån med den bussen då och då, vi möts på den". Sagt och gjort. Vi åkte buss, hoppade av på en hållplats som enligt utsago såg ut att vara jättenära på kartan, det stämde - på kartan var det jättenära.
Vi hoppade av med vagnen mitt i okända trakter, frågade om en riktning och började trava.
Så travade vi en bit till, Blomma dubbelkollade riktningen med ett butiksbiträde som trodde att det skulle vara lite jobbigt i den evighetslånga uppförsbacken med vagnen, men sa att vi var på rätt spår, bara några fotbollsplaner, lite lekparker och uppförsbackar kvar.
Eftersom vagnen har så bra hjul, trodde vi inte inte att det skulle vara så jobbigt. Det var det inte heller. Förrän i slutet. Jag tror att min nivå av icke-existerande grundkondition i kombination med aktivitet visade sig då. I slutet av backen. Blomma tog vagnen sista metrarna till målet medan jag flåsade mer än jag rökte.
Vi måste ha gått minst 2,5 km, varav två i uppförsbacke. Kallt var det också. Men trevligt. Lilla Fröet var jätteduktig och söt.
Det var en jättetrevlig tillställning med prat, spel och fnitter. Helt opretentiöst.
På bra humör var alla, och nya människor var där också.
Inte ett spår av de tidigare listade skräckscenariona.
Att jag under TP klippte till med att det var 47 svenska spelare spelandes i NHL år 2002 var helt sjukt.
När Lilla Frö var lagom trött gick jag och Blomma.
Den här gången åkte vi tunnelbana. Mycket bra val.
Väl i Magiska Krökis möttes vi av Herr Myrkheimr och Skägg som hade en alldeles egen version av immortals krabbgång. Men de var söta och glada, vilket var huvudsaken.
Immortalsk Krabbgång
Fördomar är till för att motbevisas
Tjejmyskväll.
Har, mig veterligen, aldrig varit på en sån.
Följande hemska skräckscenarior har jag alltid kopplat till tjejkvällar, tjejmiddagar och tjejumgänge i grupp:
|
|
Att jag tveksamt tackat ja och väl blev beslutad åt att gå, var att damen som bjudit in till kvällen samt övriga deltagare, borgade för motsatsen. Man kanske undrar över formuleringen "beslutad åt att gå", det var helt enkelt Blomma som mailade att "jag åker härifrån med den bussen då och då, vi möts på den". Sagt och gjort. Vi åkte buss, hoppade av på en hållplats som enligt utsago såg ut att vara jättenära på kartan, det stämde - på kartan var det jättenära.
Vi hoppade av med vagnen mitt i okända trakter, frågade om en riktning och började trava.
Så travade vi en bit till, Blomma dubbelkollade riktningen med ett butiksbiträde som trodde att det skulle vara lite jobbigt i den evighetslånga uppförsbacken med vagnen, men sa att vi var på rätt spår, bara några fotbollsplaner, lite lekparker och uppförsbackar kvar.
Eftersom vagnen har så bra hjul, trodde vi inte inte att det skulle vara så jobbigt. Det var det inte heller. Förrän i slutet. Jag tror att min nivå av icke-existerande grundkondition i kombination med aktivitet visade sig då. I slutet av backen. Blomma tog vagnen sista metrarna till målet medan jag flåsade mer än jag rökte.
Vi måste ha gått minst 2,5 km, varav två i uppförsbacke. Kallt var det också. Men trevligt. Lilla Fröet var jätteduktig och söt.
Det var en jättetrevlig tillställning med prat, spel och fnitter. Helt opretentiöst.
På bra humör var alla, och nya människor var där också.
Inte ett spår av de tidigare listade skräckscenariona.
Att jag under TP klippte till med att det var 47 svenska spelare spelandes i NHL år 2002 var helt sjukt.
När Lilla Frö var lagom trött gick jag och Blomma.
Den här gången åkte vi tunnelbana. Mycket bra val.
Väl i Magiska Krökis möttes vi av Herr Myrkheimr och Skägg som hade en alldeles egen version av immortals krabbgång. Men de var söta och glada, vilket var huvudsaken.
Immortalsk Krabbgång
Fördomar är till för att motbevisas
måndag 3 januari 2011
Avslutningen av 2010
Den blev fin
Jobbade till fem på torsdagen, en alldeles perfekt arbetsdag, med ganska skönt tempo, sådäralldelesmellandagslagomlunktempo.
På lunchen tog jag och Den Långe en kaffe och en snabb titt på Mio, där jag såg en lampa jag inbillat mig att vi behöver till Tårtan, men vid närmare eftertanke behövde vi den inte då stilen var alldeles fel.
Efter jobbet gick jag ända in till stan från Gamla Stan, smet förbi Cervera i korsningen Kungsgatan/Sveavägen där jag tänkt köpa en nyårspresent till älskade Herr Myrkheimr, men det jag tänkt köpa var slut (presenten köpte jag i Farsta, tidigare ombloggat), för att så trava ner till
Monks Café på Sveavägen.
Där hade Herr Myrkheimr suttit ett tag med Likrullaren, Vain och Karlstad, alla goa, söta och glada. Stället är mycket mysigt, men de serverar ju för bövelen inte kaffe, inte heller annat alkoholfritt än pistoldrycker. Det är en stor skam! Inte alla kan dricka de där lågalkoholalternativen som oftast smakar skit, dessutom. Nästa gång ska jag ringa och kräva att de laddar bryggaren!
Nåväl, kvällen var rolig, lugn och mycket trivsam, vi avslutade rätt tidigt, och for hem, jag behövde verkligen kolla av jobbmail och annat.
Nyårsafton
Planerna var, sen jag fick jouren, att stanna hemma och ta det lugnt. Mycket skönt att kunna skylla på jobb för att slippa hets att vara partyprisse. Herr Myrkheimr bestämde sig för att stanna hemma och mysa med mig, med en eventuell paus för att någon timme fara med Skägget och Blomma till Spånga på galej nån timme, och isåfall ta med sig Målerskan. Dock ändrades de planerna då härliga Vain och Karlstad blev inbjudna till oss på en lugn nyår.
Så kom Målerskan efter hon målat av sig lite, vi serverade nån slags pasta med nötytterfilépastasås och till mig nån slags quornfilépastasås. Mycket gott!
Det var så länge sen Målerskan var med, men när hon kom var det som igår. Två söta gåvor fick vi också, Myrke och Heimra. Underbart söta! De ska flankera Odjuret Från Hall.
Kvällen fortsatte vara mysig, jag hade skottat bort den mesta av snön från balkongen så vi alla skulle få plats vid tolvslaget. Vain och Karlstad förärade tårtan ett besök, vi pratade och hade det trevligt hela kvällen, festivalsommarplaner dryftades under genomlyssning av Motörhead och Impaled Nazarene. Vid tolvslaget rymdes vi alla på balkongen och beundrade fyrverkerierna som faktiskt syntes bra mot den beigevioletta himlen.
Tolvslaget pussades självklart in med Älskade Herr Myrkheimr.
Mycket angenäm avslutning av året och början av det nya!
Jobbade till fem på torsdagen, en alldeles perfekt arbetsdag, med ganska skönt tempo, sådäralldelesmellandagslagomlunktempo.
På lunchen tog jag och Den Långe en kaffe och en snabb titt på Mio, där jag såg en lampa jag inbillat mig att vi behöver till Tårtan, men vid närmare eftertanke behövde vi den inte då stilen var alldeles fel.
Efter jobbet gick jag ända in till stan från Gamla Stan, smet förbi Cervera i korsningen Kungsgatan/Sveavägen där jag tänkt köpa en nyårspresent till älskade Herr Myrkheimr, men det jag tänkt köpa var slut (presenten köpte jag i Farsta, tidigare ombloggat), för att så trava ner till
Monks Café på Sveavägen.
Där hade Herr Myrkheimr suttit ett tag med Likrullaren, Vain och Karlstad, alla goa, söta och glada. Stället är mycket mysigt, men de serverar ju för bövelen inte kaffe, inte heller annat alkoholfritt än pistoldrycker. Det är en stor skam! Inte alla kan dricka de där lågalkoholalternativen som oftast smakar skit, dessutom. Nästa gång ska jag ringa och kräva att de laddar bryggaren!
Nåväl, kvällen var rolig, lugn och mycket trivsam, vi avslutade rätt tidigt, och for hem, jag behövde verkligen kolla av jobbmail och annat.
Nyårsafton
Planerna var, sen jag fick jouren, att stanna hemma och ta det lugnt. Mycket skönt att kunna skylla på jobb för att slippa hets att vara partyprisse. Herr Myrkheimr bestämde sig för att stanna hemma och mysa med mig, med en eventuell paus för att någon timme fara med Skägget och Blomma till Spånga på galej nån timme, och isåfall ta med sig Målerskan. Dock ändrades de planerna då härliga Vain och Karlstad blev inbjudna till oss på en lugn nyår.
Så kom Målerskan efter hon målat av sig lite, vi serverade nån slags pasta med nötytterfilépastasås och till mig nån slags quornfilépastasås. Mycket gott!
Det var så länge sen Målerskan var med, men när hon kom var det som igår. Två söta gåvor fick vi också, Myrke och Heimra. Underbart söta! De ska flankera Odjuret Från Hall.
Kvällen fortsatte vara mysig, jag hade skottat bort den mesta av snön från balkongen så vi alla skulle få plats vid tolvslaget. Vain och Karlstad förärade tårtan ett besök, vi pratade och hade det trevligt hela kvällen, festivalsommarplaner dryftades under genomlyssning av Motörhead och Impaled Nazarene. Vid tolvslaget rymdes vi alla på balkongen och beundrade fyrverkerierna som faktiskt syntes bra mot den beigevioletta himlen.
Tolvslaget pussades självklart in med Älskade Herr Myrkheimr.
Mycket angenäm avslutning av året och början av det nya!
lördag 25 december 2010
Överlevnad
Svårt att sätta en bra titel på ett inlägg när det handlar om överlevnad.
Inte överlevnadsövningar och SJ-resande, snarare att klara sig igenom veckorna före jul och själva julen.
Jag tycker - och har tyckt länge - att den verkligen har blivit helt skev.
Uppenbarligen handlar det inte om att fira en vinterhögtid med umgänge och att sommaren är på ingång, utan att man ska hetsa och kommersialisera allt, det ska flängas och rännas, handlas, slitas och dras i, kastas martyrdustar så andra får dåligt samvete för att man inte kan uppfylla allt alla förväntar av en.
Nej, fy för bövelen, jag gillar verkligen inte det skeva midvinterhögtiden har blivit.
Ångesten jag har haft sen jag var liten har faktiskt dämpats lite vartefter, men den finns där. Usch. En del av ångesten hänger säkert samman med ett ex jag hade som i början av 90-talet misshandlade mig å det grövsta medan Täby-poliserna bara tittade på, de gjorde inget trots att jag skrek på hjälp och idiotfan stod och sparkade på mig när jag låg ner.
Tappade tron på polis, rättsväsende och medmänsklighet gjorde jag där och då.
Att beskriva en julångest för den som inte har en aning om vad det handlar om är omöjligt.
Så många ensamma vänner och okända, trasiga själar, ledsamheter som sker, stressen och hysterin runt julklappar och att man måste vara jovialisk, fryntlig, social och orka umgås känns bara falskt och påtvingat. Det skär i själ och hjärta.
Har sen jag flyttade hemifrån efter nian rymt gemenskapen någonstans efter Kalle Anka, och tagit mig till de närmaste vännerna och - hör och häpna - gått på krogen på självaste julafton!
Får man det? Oj oj oj!
När jag söp var det ett sätt att rymma och försvinna in i dimman.
De åren som spenderades i vackra, varma Hälsingland hos min bästa väns - den Långe - familj, var nyktra, trevliga, umgänge utan krav med julotta, korsord och spel.
Älskade Herr Myrkheimrs familj var det likadant med förra året.
Fantastiskt fint.
Att ta en helg i Eindhoven för andra året i rad gjorde att vi kom bort lite, men jag har haft ont, både i leder och annat, så ont att det påverkat mig som person och visat sig i mitt humör och tålamod, att ångesten legat och spökat har inte gjort det lättare.
Hade dåligt med ork att tackla vissa företeelser, som att det är svårt att hitta mat jag kan äta på ute, de suckar och gnäll som riktas mot mig när jag säger att "ni kan äta här, jag går någon annanstans själv" - jag måste inte äta i grupp. Därför kan jag helt lämna en restaurang som erbjuder nån fantasilös soppa av okänt innehåll.
Att vi sen hittade en restaurang med fantastisk mat för alla räddade kvällen.
Jag accepterar heller inte skitsnack, och om jag ber någon sluta, måste den individen respektera det, och inte fortsätta med "jag måste bara få säga att.." och fortsätta mala.
Jag är trött på att höra samma ält gång på gång.
Inte heller ids jag vänta på någon annan än min älskade på ett litet venue heller, man hittar ju varandra!
Min sociala kompetens och mitt tålamod var alltså på botten i Eindhoven, mest pga ont och ångest. Capice?
Tack och lov, var flyget inte så försenat som förra året, men det är nog sista året jag flyger i Europa när det är vinter, så länge det inte har med jobb att göra.
Har samlat mig under veckan, begravt mig i jobb och letande efter superunderställ, vilket gick bra, för jag behövde bara gå på ett ställe för att handla!
Den Bestämdas lilla Eld har dock fått en julgåva, bara för att jag inte kunde låta bli.
Så till årets storhelg.
I år gjorde vi valet att inte fira alls, utan bara umgås med den Långe och den Bestämda över en lunch i den Magiska Tårtan. Gemytligt, trevligt och ingen hets alls.
Jag verkligen älskar de tre individerna som var här i Den Magiska tårtan. De är Magiska.
Dagen avslutades på en restaurang på ett Metal X-Mas Party.
Målet för kvällen var att umgås och ha trevligt och åka hem i lagom tid, med tunnelbana och inte dela taxi, vilket var det första jag hörde istället för "Hej" från vissa.
Trevligt var det, många goda vänner där, en del saknades, men många var där.
Att jag hade klänning med färg, inte jeans, inte bandtröja gjorde visst intryck. Den är jättefin den klänningen, lite hippie, lite barfota, och skön.
Vi får se vad de två återstående dagarna har att bjuda på. Jag skulle vilja hänga hemma, och sen hälsa på Skägget och Blomma och deras nya skapelse. Vi får se.
Huvudsaken är att jag får vara med den jag älskar mest av allt. Han är ett underverk.
Inte överlevnadsövningar och SJ-resande, snarare att klara sig igenom veckorna före jul och själva julen.
Jag tycker - och har tyckt länge - att den verkligen har blivit helt skev.
Uppenbarligen handlar det inte om att fira en vinterhögtid med umgänge och att sommaren är på ingång, utan att man ska hetsa och kommersialisera allt, det ska flängas och rännas, handlas, slitas och dras i, kastas martyrdustar så andra får dåligt samvete för att man inte kan uppfylla allt alla förväntar av en.
Nej, fy för bövelen, jag gillar verkligen inte det skeva midvinterhögtiden har blivit.
Ångesten jag har haft sen jag var liten har faktiskt dämpats lite vartefter, men den finns där. Usch. En del av ångesten hänger säkert samman med ett ex jag hade som i början av 90-talet misshandlade mig å det grövsta medan Täby-poliserna bara tittade på, de gjorde inget trots att jag skrek på hjälp och idiotfan stod och sparkade på mig när jag låg ner.
Tappade tron på polis, rättsväsende och medmänsklighet gjorde jag där och då.
Att beskriva en julångest för den som inte har en aning om vad det handlar om är omöjligt.
Så många ensamma vänner och okända, trasiga själar, ledsamheter som sker, stressen och hysterin runt julklappar och att man måste vara jovialisk, fryntlig, social och orka umgås känns bara falskt och påtvingat. Det skär i själ och hjärta.
Har sen jag flyttade hemifrån efter nian rymt gemenskapen någonstans efter Kalle Anka, och tagit mig till de närmaste vännerna och - hör och häpna - gått på krogen på självaste julafton!
Får man det? Oj oj oj!
När jag söp var det ett sätt att rymma och försvinna in i dimman.
De åren som spenderades i vackra, varma Hälsingland hos min bästa väns - den Långe - familj, var nyktra, trevliga, umgänge utan krav med julotta, korsord och spel.
Älskade Herr Myrkheimrs familj var det likadant med förra året.
Fantastiskt fint.
Att ta en helg i Eindhoven för andra året i rad gjorde att vi kom bort lite, men jag har haft ont, både i leder och annat, så ont att det påverkat mig som person och visat sig i mitt humör och tålamod, att ångesten legat och spökat har inte gjort det lättare.
Hade dåligt med ork att tackla vissa företeelser, som att det är svårt att hitta mat jag kan äta på ute, de suckar och gnäll som riktas mot mig när jag säger att "ni kan äta här, jag går någon annanstans själv" - jag måste inte äta i grupp. Därför kan jag helt lämna en restaurang som erbjuder nån fantasilös soppa av okänt innehåll.
Att vi sen hittade en restaurang med fantastisk mat för alla räddade kvällen.
Jag accepterar heller inte skitsnack, och om jag ber någon sluta, måste den individen respektera det, och inte fortsätta med "jag måste bara få säga att.." och fortsätta mala.
Jag är trött på att höra samma ält gång på gång.
Inte heller ids jag vänta på någon annan än min älskade på ett litet venue heller, man hittar ju varandra!
Min sociala kompetens och mitt tålamod var alltså på botten i Eindhoven, mest pga ont och ångest. Capice?
Tack och lov, var flyget inte så försenat som förra året, men det är nog sista året jag flyger i Europa när det är vinter, så länge det inte har med jobb att göra.
Har samlat mig under veckan, begravt mig i jobb och letande efter superunderställ, vilket gick bra, för jag behövde bara gå på ett ställe för att handla!
Den Bestämdas lilla Eld har dock fått en julgåva, bara för att jag inte kunde låta bli.
Så till årets storhelg.
I år gjorde vi valet att inte fira alls, utan bara umgås med den Långe och den Bestämda över en lunch i den Magiska Tårtan. Gemytligt, trevligt och ingen hets alls.
Jag verkligen älskar de tre individerna som var här i Den Magiska tårtan. De är Magiska.
Dagen avslutades på en restaurang på ett Metal X-Mas Party.
Målet för kvällen var att umgås och ha trevligt och åka hem i lagom tid, med tunnelbana och inte dela taxi, vilket var det första jag hörde istället för "Hej" från vissa.
Trevligt var det, många goda vänner där, en del saknades, men många var där.
Att jag hade klänning med färg, inte jeans, inte bandtröja gjorde visst intryck. Den är jättefin den klänningen, lite hippie, lite barfota, och skön.
Vi får se vad de två återstående dagarna har att bjuda på. Jag skulle vilja hänga hemma, och sen hälsa på Skägget och Blomma och deras nya skapelse. Vi får se.
Huvudsaken är att jag får vara med den jag älskar mest av allt. Han är ett underverk.
torsdag 14 oktober 2010
Goda vänner är viktiga
Hade ett fint samtal med en väninna igår och gav mig så mycket positiv energi att jag studsade runt resten av dagen och var allmänt glad.
Hon är en sån som ger positiv energi, som är lätt att tycka om, som är sig själv och en sån man träffar alltför sällan, och inte ofta nog, och hon sa samma sak till mig.
Samtalet var inte långt, men ärligt, och det var så skönt för hon och jag har ganska lika åsikter och lika erfarenheter av hur andra uppfattar oss och vi bryr oss lika lite.
En fika på tu eller flera man hand och ett par matcher ska vi försöka hinna med framöver.
Visst, vi ses lite överallt, både här och där, men det är det där pratandet vi aldrig riktigt hinner, och vi pratar bra när vi väl pratar.
Tänker på hur glad jag är för vänner som ger positiv energi, vare sig man träffar dem ofta eller (alltför) sällan.
Jag har en del sådana vänner och väninnor, men som jag sagt tidigare, jag hinner inte riktigt med dem. Jag försöker dock på olika sätt visa min uppskattning för dem när jag möter dem, eftersom de gör mig glad, och de ger mer tillbaka än de anar, genom sina blotta existenser.
Ska försöka bli ännu bättre på sånt, då jag mår bra av att de jag tycker om mår bra. En del är lättare för de bor fysiskt närmare, andra är ett telefonsamtal eller ett sms bort bara. Skall göra vad jag kan för att hålla mitt löfte och faktiskt visa min uppskattning för andra på ett bättre sätt.
Det kräver faktiskt inte mycket, och det ger mer tillbaka än man tror.
Jag var mycket bättre på det förut, men har tappat det lite, då jag det senaste året gått igenom lite personliga tragedier, som till exempel mina föräldrars bortgång, och har kanske haft ett lite truligt, inbundet sätt, men det är mitt sätt att behandla mina personliga demoner.
Har pausat allt annat för att vårda den lycka vi faktiskt har, jag och herr Myrkheimr.
Det som föranleder ovanstående diskurs
är väninnans och mina gemensamma erfarenheter, i det att en del verkar ha enorma problem med "våra personer" och är avundsjuka, baktalar oss och snackar skit, ljuger och hittar på historier, är långsinta utan orsak och kan inte unna oss den lycka vi på var sitt håll upplevt och gottar sig i eventuella motgångar vi haft.
Man får höra på omvägar om saker man "gjort" och blir anklagad för ditten och datten.
När man konfronterar en sån person sakligt - källan till historier, lögner och intriger - brukar den först inte förstå nånting, sen gråta, sen be om ursäkt för att sen gå vidare och hitta på nytt djävulskap mot nån annan. Vissa drar sig inte för att försöka gräva fram historier och pumpa en på info om vad som helst, bara för att, men den personen FÅR inget! Så det så!
Fattar inte att de orkar öda energi på sånt. Det är som att de verkar finna lycka i det - det konstiga är att det oftast samma individer som håller på mot oss, såna varken hon eller jag umgås med eller känner speciellt väl alternativt valt att sluta umgås med p.g.a tidigare incidenter.
Jag är också trött på skitsnack, och får jag höra nån börja negga om nån jag känner eller inte känner, säger jag ifrån och får ofta fan för att jag faktiskt anser skitsnackarna ha fel.
Jag vill inte höra skit om andra, allraminst de jag tycker om och anser vara mina vänner!
Man måste inte leva upp till nån konstig image,
vara den bilden andra har av en, tro på den bild andra inbillat sig att man är och försöka vara den personen, lyssna på skvaller och baktaleri, vara långsint eller ljuga ihop historier för att ha vänner.
Det räcker att vara ärlig och sig själv, ha acceptans för andra människor, hur de är och vad de är utifrån deras egna förutsättningar.
Om andra inte kan acceptera en för den man är, kan de fortsätta leva sina små liv, men helst borta från mig.
Att unna andra lycka, ger egen lycka
Hon är en sån som ger positiv energi, som är lätt att tycka om, som är sig själv och en sån man träffar alltför sällan, och inte ofta nog, och hon sa samma sak till mig.
Samtalet var inte långt, men ärligt, och det var så skönt för hon och jag har ganska lika åsikter och lika erfarenheter av hur andra uppfattar oss och vi bryr oss lika lite.
En fika på tu eller flera man hand och ett par matcher ska vi försöka hinna med framöver.
Visst, vi ses lite överallt, både här och där, men det är det där pratandet vi aldrig riktigt hinner, och vi pratar bra när vi väl pratar.
Tänker på hur glad jag är för vänner som ger positiv energi, vare sig man träffar dem ofta eller (alltför) sällan.
Jag har en del sådana vänner och väninnor, men som jag sagt tidigare, jag hinner inte riktigt med dem. Jag försöker dock på olika sätt visa min uppskattning för dem när jag möter dem, eftersom de gör mig glad, och de ger mer tillbaka än de anar, genom sina blotta existenser.
Ska försöka bli ännu bättre på sånt, då jag mår bra av att de jag tycker om mår bra. En del är lättare för de bor fysiskt närmare, andra är ett telefonsamtal eller ett sms bort bara. Skall göra vad jag kan för att hålla mitt löfte och faktiskt visa min uppskattning för andra på ett bättre sätt.
Det kräver faktiskt inte mycket, och det ger mer tillbaka än man tror.
Jag var mycket bättre på det förut, men har tappat det lite, då jag det senaste året gått igenom lite personliga tragedier, som till exempel mina föräldrars bortgång, och har kanske haft ett lite truligt, inbundet sätt, men det är mitt sätt att behandla mina personliga demoner.
Har pausat allt annat för att vårda den lycka vi faktiskt har, jag och herr Myrkheimr.
Det som föranleder ovanstående diskurs
är väninnans och mina gemensamma erfarenheter, i det att en del verkar ha enorma problem med "våra personer" och är avundsjuka, baktalar oss och snackar skit, ljuger och hittar på historier, är långsinta utan orsak och kan inte unna oss den lycka vi på var sitt håll upplevt och gottar sig i eventuella motgångar vi haft.
Man får höra på omvägar om saker man "gjort" och blir anklagad för ditten och datten.
När man konfronterar en sån person sakligt - källan till historier, lögner och intriger - brukar den först inte förstå nånting, sen gråta, sen be om ursäkt för att sen gå vidare och hitta på nytt djävulskap mot nån annan. Vissa drar sig inte för att försöka gräva fram historier och pumpa en på info om vad som helst, bara för att, men den personen FÅR inget! Så det så!
Fattar inte att de orkar öda energi på sånt. Det är som att de verkar finna lycka i det - det konstiga är att det oftast samma individer som håller på mot oss, såna varken hon eller jag umgås med eller känner speciellt väl alternativt valt att sluta umgås med p.g.a tidigare incidenter.
Jag är också trött på skitsnack, och får jag höra nån börja negga om nån jag känner eller inte känner, säger jag ifrån och får ofta fan för att jag faktiskt anser skitsnackarna ha fel.
Jag vill inte höra skit om andra, allraminst de jag tycker om och anser vara mina vänner!
Man måste inte leva upp till nån konstig image,
vara den bilden andra har av en, tro på den bild andra inbillat sig att man är och försöka vara den personen, lyssna på skvaller och baktaleri, vara långsint eller ljuga ihop historier för att ha vänner.
Det räcker att vara ärlig och sig själv, ha acceptans för andra människor, hur de är och vad de är utifrån deras egna förutsättningar.
Om andra inte kan acceptera en för den man är, kan de fortsätta leva sina små liv, men helst borta från mig.
Att unna andra lycka, ger egen lycka
fredag 20 augusti 2010
Semesterreflektioner
Detta blir ett väldigt tjejigt inlägg med känslor, lite fakta och mer stämningar, tror jag, jag skriver vad som faller fingrarna in och vad de behagar hamra ner på tangentbordet.
Kommit människor närmre
Tyskarna vi åkte med var fantastiskt fina människor, vi var bekanta med dem innan men nu känner jag att jag har hittat två fina vänner, så oerhört goa och omtänksamma, respektfulla och kloka människor är det inte ofta man möter på. Hela resan och de människor vi mötte, umgicks med och träffade var likadana. Svenskgänget var som vanligt alldeles underbara och det känns som vi vann två nya vänner där med.
Vi har ju ett alldeles underbart förhållande jag och min älskade make, Herr Myrkheimr, men denna resa gjorde att vi kom varandra än närmre och kanske är ännu mer pluttiga än tidigare. Om det är möjligt.
Även vistelsen i stugan gjorde oss gott och jag kom hans fantastiska familj ännu närmare, de är underbart fina människor, och Söta Svägerskan och Söta Svärmor kommer jag göra så mycket jag mäktar för.
Mina bröder kom som sagt ner på besök för Sonisphere, vilket gjorde oss gott.
Den Långe's, Den Bestämdas, Kioskfaces och min vänskap varar fortfarande och den är fin.
Jag tror att jag kanske låst in mig i mig själv lite och mest släppt in väldigt få in i hjärtat, och älskade Herr Myrkheimr har öppnat mig och gjort att min dörr faktiskt öppnats mer och mer. Jag vågar mer lita på och tycka om. Underbar känsla, att få dela min värme med andra.
Jag är lycklig för de människor jag fått äran att lära känna, en del i sorg och saknad, andra tillstädesvarande och nära.
Flumtant. Javisst!
Uppskattar småsaker mer
Jag tror att de senaste årens händelser gjort att jag uppskattar de enkla sakerna mer, en vacker sten, ett fint löv, ett vänligt ord, en varm kram, ett äkta leende, planteringar som gror och frodas, bra gig och detta har verkligen gjort att jag känner mig lycklig. Fortfarande en ovan känsla, men samtidigt skön.
Glad för val
Jag är glad för de val jag gjort i livet, visst, det är svårt ibland att se på när andra dricker den ena finölen efter den andra, dricker den ena goda whiskyn efter den andra, njuter det ena fina rödvinet efter det andra, men det är det värt med tanke på alla vinster jag gjort.
Oj, börjar visst bli sentimental här, men det gör inget.
Jag önskar att jag tillräckligt tydligt kan visa alla jag tycker om hur mycket jag tycker om dem, men jag tror det får räcka att jag är den jag är och kanske behöver sova ibland för att smälta allt fint, eftersom den enda flykt jag har är att lyssna på musik, plantera, pyssla och sova, medan de flesta andra har lyckan att kunna fly för stunden i de tidigare nämnda dryckerna.
Jag orkar inte ens bli arg för att skivhylledjävulen inte är klar än.
Passa på att leva nu, imorgon är det kanske för sent
Kommit människor närmre
Tyskarna vi åkte med var fantastiskt fina människor, vi var bekanta med dem innan men nu känner jag att jag har hittat två fina vänner, så oerhört goa och omtänksamma, respektfulla och kloka människor är det inte ofta man möter på. Hela resan och de människor vi mötte, umgicks med och träffade var likadana. Svenskgänget var som vanligt alldeles underbara och det känns som vi vann två nya vänner där med.
Vi har ju ett alldeles underbart förhållande jag och min älskade make, Herr Myrkheimr, men denna resa gjorde att vi kom varandra än närmre och kanske är ännu mer pluttiga än tidigare. Om det är möjligt.
Även vistelsen i stugan gjorde oss gott och jag kom hans fantastiska familj ännu närmare, de är underbart fina människor, och Söta Svägerskan och Söta Svärmor kommer jag göra så mycket jag mäktar för.
Mina bröder kom som sagt ner på besök för Sonisphere, vilket gjorde oss gott.
Den Långe's, Den Bestämdas, Kioskfaces och min vänskap varar fortfarande och den är fin.
Jag tror att jag kanske låst in mig i mig själv lite och mest släppt in väldigt få in i hjärtat, och älskade Herr Myrkheimr har öppnat mig och gjort att min dörr faktiskt öppnats mer och mer. Jag vågar mer lita på och tycka om. Underbar känsla, att få dela min värme med andra.
Jag är lycklig för de människor jag fått äran att lära känna, en del i sorg och saknad, andra tillstädesvarande och nära.
Flumtant. Javisst!
Uppskattar småsaker mer
Jag tror att de senaste årens händelser gjort att jag uppskattar de enkla sakerna mer, en vacker sten, ett fint löv, ett vänligt ord, en varm kram, ett äkta leende, planteringar som gror och frodas, bra gig och detta har verkligen gjort att jag känner mig lycklig. Fortfarande en ovan känsla, men samtidigt skön.
Glad för val
Jag är glad för de val jag gjort i livet, visst, det är svårt ibland att se på när andra dricker den ena finölen efter den andra, dricker den ena goda whiskyn efter den andra, njuter det ena fina rödvinet efter det andra, men det är det värt med tanke på alla vinster jag gjort.
Oj, börjar visst bli sentimental här, men det gör inget.
Jag önskar att jag tillräckligt tydligt kan visa alla jag tycker om hur mycket jag tycker om dem, men jag tror det får räcka att jag är den jag är och kanske behöver sova ibland för att smälta allt fint, eftersom den enda flykt jag har är att lyssna på musik, plantera, pyssla och sova, medan de flesta andra har lyckan att kunna fly för stunden i de tidigare nämnda dryckerna.
Jag orkar inte ens bli arg för att skivhylledjävulen inte är klar än.
Passa på att leva nu, imorgon är det kanske för sent
Tyskland del2
Så var själva festivalen Party.San över för denna gång.
Söndag, dag sju
Vi plockade ihop våra packningar i regn, som brukligt lämnade Herr Myrkheimr och jag vårt tält - detta år mer motiverat än andra. Vi lämnade även efter oss två fina, hela festivalstolar, Necrophobicpandan och Elefanten, men de fick en fin viloplats i tältet.
Kanske de och tältet fick ett nytt liv hos någon annan?
Vi for hemåt, från forna Östtyskland, till forna Västtyskland på A7, en av de äldsta Autobahn, för att svida om för födelsedagsfirande av Tysk2s pappa.
Detta firande var mycket trevligt, här serverades 7 olika tårtor till kaffet och på det blev det pizza.
Tysk2s pappa var lite bekymrad över att jag inte drack öl etc, utan var helnöjd med kaffe och bubbelvatten, så han funderade lite och kom hellycklig fram med en kanna apelsinjuice. Mycket trevlig pappa det där, han serverade även Herr Myrkheimr och alla andra massor med öl och lokala spritsorter. En fin kväll.
Måndag, dag åtta
Vi klev upp tidigt, tog en sista frukost i Tysk2s föräldrahem, där allt var dukat trots att föräldrarna dragit till sina jobb. Vi mötte Oma som var bekymrad över att vi inte förstod tyska, och hon hade så mycket att prata om, hon blev överlycklig när jag stakade fram ett par "vi förstår lite, men pratar väldigt lite tyska" och pratade på lite. hon var så söt!
Så styrde vi kosan mot Hamburg, där vi hade vår sista hotellnatt.
Vi checkade in och bytte lite snabbt om för att så möta söta Nanny, som precis slutat sitt ena jobb och skulle på ett möte på sitt andra. Mycket go' dam detta.
Efter fikan begav vi oss till St Pauli FC's arena Millentorn samt deras shop, där jag införskaffade en tröja, en patch och en pin. Jag förbannar att jag inte köpte gummistövlarna, men kommer få dessa pr post via andra källor än just shopens internet-site (det blir 30 € extra bara för att man beställer utomlands ifrån, vilket gör att man lika gärna kan köpa ett par gummistövlar i hemlandet). Bra kvalitét var det också.
Vi passade även på att titta på ett av tre från andra världskkriget kvarvarande luftvärnstorn, (flaktürme, kallat Heiligengeistfeld Tower IV). Massiv betongbyggnad. 8 meter tjockt cementtak.
Efter maten på en biffrestaurang, gick vi en tur ner till centrum, det vackra gamla Rådhuset samt en sönderbombad kyrka, St. Nikolaikyrkan. Mycket vacker och skrämmande rest. Kan bara inbilla mig hur den kan ha sett ut som hel.
Nåväl, efter detta gick vi till Dom, ett tivoli som finns tre gånger pr år i Hamburg, jag stukade foten och ville inte karusella, men Ryskan och Tysk2 tog två turer, sen gick vi till Reeperbahn som låg blott tio meter från vårt hotell, brevid pistolteatern (vet inte vad den hette där).
Vi gick upp och ner Reeperbahn, avslutade vändan med törstsläckare, för att så gå till hotellet för en sängfösare och nanna lite innan den långa resan hem.
Tisdag, dag nio
Vi tog hemresan på 13 timmar, nästan utan uppehåll, bara nån enstaka kiss- och ätpaus.
Utanför Ljungby höll dock min blåsa på att explodera, påpassligt nog vid avfarten till Dörarp, där vi stannade vid minnesplaketten för Clifford Lee Burton, där han förolyckades i en bussolycka 27 september 1986, den dagen dog Metallica. Minnesstenen ligger naturskönt vid Gyllene Rasten nära parkeringen.
Vi var hemma i den Magiska Tårtan strax efter 24.
Onsdag, dag tio
En dag för reflektioner och tvätt. Oj vad allt luktade.
En reflektionsblogg kommer senare. Bilder kommer på annat håll när jag orkar ladda upp dem.
Magisk kan man kalla resan
Söndag, dag sju
Vi plockade ihop våra packningar i regn, som brukligt lämnade Herr Myrkheimr och jag vårt tält - detta år mer motiverat än andra. Vi lämnade även efter oss två fina, hela festivalstolar, Necrophobicpandan och Elefanten, men de fick en fin viloplats i tältet.
Kanske de och tältet fick ett nytt liv hos någon annan?
Vi for hemåt, från forna Östtyskland, till forna Västtyskland på A7, en av de äldsta Autobahn, för att svida om för födelsedagsfirande av Tysk2s pappa.
Detta firande var mycket trevligt, här serverades 7 olika tårtor till kaffet och på det blev det pizza.
Tysk2s pappa var lite bekymrad över att jag inte drack öl etc, utan var helnöjd med kaffe och bubbelvatten, så han funderade lite och kom hellycklig fram med en kanna apelsinjuice. Mycket trevlig pappa det där, han serverade även Herr Myrkheimr och alla andra massor med öl och lokala spritsorter. En fin kväll.
Måndag, dag åtta
Vi klev upp tidigt, tog en sista frukost i Tysk2s föräldrahem, där allt var dukat trots att föräldrarna dragit till sina jobb. Vi mötte Oma som var bekymrad över att vi inte förstod tyska, och hon hade så mycket att prata om, hon blev överlycklig när jag stakade fram ett par "vi förstår lite, men pratar väldigt lite tyska" och pratade på lite. hon var så söt!
Så styrde vi kosan mot Hamburg, där vi hade vår sista hotellnatt.
Vi checkade in och bytte lite snabbt om för att så möta söta Nanny, som precis slutat sitt ena jobb och skulle på ett möte på sitt andra. Mycket go' dam detta.
Efter fikan begav vi oss till St Pauli FC's arena Millentorn samt deras shop, där jag införskaffade en tröja, en patch och en pin. Jag förbannar att jag inte köpte gummistövlarna, men kommer få dessa pr post via andra källor än just shopens internet-site (det blir 30 € extra bara för att man beställer utomlands ifrån, vilket gör att man lika gärna kan köpa ett par gummistövlar i hemlandet). Bra kvalitét var det också.
Vi passade även på att titta på ett av tre från andra världskkriget kvarvarande luftvärnstorn, (flaktürme, kallat Heiligengeistfeld Tower IV). Massiv betongbyggnad. 8 meter tjockt cementtak.
Efter maten på en biffrestaurang, gick vi en tur ner till centrum, det vackra gamla Rådhuset samt en sönderbombad kyrka, St. Nikolaikyrkan. Mycket vacker och skrämmande rest. Kan bara inbilla mig hur den kan ha sett ut som hel.
Nåväl, efter detta gick vi till Dom, ett tivoli som finns tre gånger pr år i Hamburg, jag stukade foten och ville inte karusella, men Ryskan och Tysk2 tog två turer, sen gick vi till Reeperbahn som låg blott tio meter från vårt hotell, brevid pistolteatern (vet inte vad den hette där).
Vi gick upp och ner Reeperbahn, avslutade vändan med törstsläckare, för att så gå till hotellet för en sängfösare och nanna lite innan den långa resan hem.
Tisdag, dag nio
Vi tog hemresan på 13 timmar, nästan utan uppehåll, bara nån enstaka kiss- och ätpaus.
Utanför Ljungby höll dock min blåsa på att explodera, påpassligt nog vid avfarten till Dörarp, där vi stannade vid minnesplaketten för Clifford Lee Burton, där han förolyckades i en bussolycka 27 september 1986, den dagen dog Metallica. Minnesstenen ligger naturskönt vid Gyllene Rasten nära parkeringen.
Vi var hemma i den Magiska Tårtan strax efter 24.
Onsdag, dag tio
En dag för reflektioner och tvätt. Oj vad allt luktade.
En reflektionsblogg kommer senare. Bilder kommer på annat håll när jag orkar ladda upp dem.
Magisk kan man kalla resan
Party.San
Lerfestival
Det regnade, regnade och regnade, och infarten till VIP-campen såg mer ut som ett floddelta än en väg.
Nåväl, Jag och Herr Myrkheimr checkade in oss och de andra körde in.
När vi kom fram till campingen tittade solen fram en liten stund, precis lagom lång stund för att vi skulle hinna slå upp tälten utan större drunkningstillbud. En hel kvart var det uppehåll, och vi alla fick upp våra tält i tid! Härligt!
Sen började det igen, regnet.
Nåväl, vi gjorde oss småklara och gick in och fick oss våra drycker, jag kaffe vilken jag hällde i min termosmugg och Herr Myrkheimr fick sin första festivalöl.
Att herrarna från Avesta och Den Långe dök upp och förgyllde vår tillvaro gjorde inte det hela sämre. Mycket kompetenta partymänniskor.
Av torsdagens lineup, såg vi egentligen bara Watain, även om vi kollade lite på Merrimack, Devourment, Monstrosity och jag studerade några låtar med The Devils Blood för att förstå hypen med dem, men jag förstår inte. Det är OK stoner, men det finns högvis med andra band som är bättre. Övriga band var OK, Ketzer var tråkiga.
Vi gick runt på festivalområdet och kollade in shoppingen under Merrimack och Devourment - bra bakgrundsmusik.
Watain var bra, som förväntat.
Vi tillbringade mer tid backstage pga leran, men hann träffa gamla goda bekanta ute i leran, vilket var jätteroligt, även Eskilstunagänget från Eindhoven träffade vi på.
Fredag, dag fem
Regnet fortsatte, och så gjorde också vi. Festivala alltså.
LineUpen denna dag var mycket intressant, Autopsy skulle göra ett gig!
Vi vandrade in på området när Milking the Goatmachine började. När vi såg deras masker undrade vi om det verkligen kunde vara bra, men det var det, riktigt bra var det!
Vi travade runt lite vid merchtälten, hittade en del mat jag kunde äta (kors i taket!) och införskaffade regnkläder till mig, samt några tröjor och patchar - Taake och Autopsy såklart.
Nästa band vi ansträngde oss för att se var Demonical och Ofermod.
De andra hörde vi lite lagom av i bakgrunden, Origin från campingen (där festivalens bästa ljud var).
Demonical fick gå på långt tidigare pga att Ofermod hade problem med flyget.
Demonical gjorde ett asbra gig, mycket skönt att uppleva.
Ofermod hade nog gjort ett bättre intro ifall Mika haft en mikrofon också, han hördes inte riktigt där han stod och "svarade" på mässan.
Eftersom vi nyligen sett Dying Fetus, funkade det bra att höra dem lite grann i bakgrunden, men några låtar med Sarke blev det i alla fall, riktigt bra, skall kollas upp ordentligt nu.
Autopsy var så sjukt bra att en beskrivning är överflödig.
Lördag, dag sex
Denna dag visade den sig, solen! Äntligen! Lite värme mitt i all sörja!
Den torkade tyvärr inte upp tillräckligt mycket och leran blev om möjligt ännu segare. Stod man på ett ställe i mer än tre minuter fastnade skorna en decimeter ner i leran, visst, leran har varit seg hela tiden och lite kvicksandig, men denna dag var värst.
Fast, det var ju sol!
Vi gick in lagom till Tribulaton. Mycket unga pojkar som gjorde ett bra gig.
Nästa vi faktiskt ansträngde oss att se lite av var Necrophagist, bra spelning, Aura Noir var riktigt bra. Av Napalm Death, Suffocation, Lock Up och Cannibal Corpse, var det faktiskt bara Suffo vi ansträngde oss för att se denna kväll, de andra har vi sett ett par tre gånger de senaste månaderna. Suffo var bra också.
Månegarm hördes tyvärr till backstage-campingen och var verkligen sämst.
Spelfel, falsksång och tråkmetal. USCH!
Reflektioner
Generellt kan nog sägas att akterna ansträngde sig lite extra, det märktes, eftersom folk faktiskt orkade vara kvar trots vädret och leran. Liknande upplevde jag på WOA 2005.
Alla verkade ge lite extra bara för att publiken skulle trivas. Fint tycker jag!
LineUpen var lysande, riktigt bra akter.
extreMMetal.se var där och förgyllde lite extra, hon gjorde en hjälteinsats och plåtade alla band. Mycket äransvärt! Att hon är go gör det hela ännu bättre.
Folket vi hängde med var underbara, de flesta vi stötte på var trevliga, här märktes i trängseln inte en suck av knuffa sig fram som folk gjorde på Sonisphere.
Människorna i vårt läger var underbara.
Party.San är en exakt perfekt festival, band- och åskådarmässigt.
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder
Det regnade, regnade och regnade, och infarten till VIP-campen såg mer ut som ett floddelta än en väg.
Nåväl, Jag och Herr Myrkheimr checkade in oss och de andra körde in.
När vi kom fram till campingen tittade solen fram en liten stund, precis lagom lång stund för att vi skulle hinna slå upp tälten utan större drunkningstillbud. En hel kvart var det uppehåll, och vi alla fick upp våra tält i tid! Härligt!
Sen började det igen, regnet.
Nåväl, vi gjorde oss småklara och gick in och fick oss våra drycker, jag kaffe vilken jag hällde i min termosmugg och Herr Myrkheimr fick sin första festivalöl.
Att herrarna från Avesta och Den Långe dök upp och förgyllde vår tillvaro gjorde inte det hela sämre. Mycket kompetenta partymänniskor.
Av torsdagens lineup, såg vi egentligen bara Watain, även om vi kollade lite på Merrimack, Devourment, Monstrosity och jag studerade några låtar med The Devils Blood för att förstå hypen med dem, men jag förstår inte. Det är OK stoner, men det finns högvis med andra band som är bättre. Övriga band var OK, Ketzer var tråkiga.
Vi gick runt på festivalområdet och kollade in shoppingen under Merrimack och Devourment - bra bakgrundsmusik.
Watain var bra, som förväntat.
Vi tillbringade mer tid backstage pga leran, men hann träffa gamla goda bekanta ute i leran, vilket var jätteroligt, även Eskilstunagänget från Eindhoven träffade vi på.
Fredag, dag fem
Regnet fortsatte, och så gjorde också vi. Festivala alltså.
LineUpen denna dag var mycket intressant, Autopsy skulle göra ett gig!
Vi vandrade in på området när Milking the Goatmachine började. När vi såg deras masker undrade vi om det verkligen kunde vara bra, men det var det, riktigt bra var det!
Vi travade runt lite vid merchtälten, hittade en del mat jag kunde äta (kors i taket!) och införskaffade regnkläder till mig, samt några tröjor och patchar - Taake och Autopsy såklart.
Nästa band vi ansträngde oss för att se var Demonical och Ofermod.
De andra hörde vi lite lagom av i bakgrunden, Origin från campingen (där festivalens bästa ljud var).
Demonical fick gå på långt tidigare pga att Ofermod hade problem med flyget.
Demonical gjorde ett asbra gig, mycket skönt att uppleva.
Ofermod hade nog gjort ett bättre intro ifall Mika haft en mikrofon också, han hördes inte riktigt där han stod och "svarade" på mässan.
Eftersom vi nyligen sett Dying Fetus, funkade det bra att höra dem lite grann i bakgrunden, men några låtar med Sarke blev det i alla fall, riktigt bra, skall kollas upp ordentligt nu.
Autopsy var så sjukt bra att en beskrivning är överflödig.
Lördag, dag sex
Denna dag visade den sig, solen! Äntligen! Lite värme mitt i all sörja!
Den torkade tyvärr inte upp tillräckligt mycket och leran blev om möjligt ännu segare. Stod man på ett ställe i mer än tre minuter fastnade skorna en decimeter ner i leran, visst, leran har varit seg hela tiden och lite kvicksandig, men denna dag var värst.
Fast, det var ju sol!
Vi gick in lagom till Tribulaton. Mycket unga pojkar som gjorde ett bra gig.
Nästa vi faktiskt ansträngde oss att se lite av var Necrophagist, bra spelning, Aura Noir var riktigt bra. Av Napalm Death, Suffocation, Lock Up och Cannibal Corpse, var det faktiskt bara Suffo vi ansträngde oss för att se denna kväll, de andra har vi sett ett par tre gånger de senaste månaderna. Suffo var bra också.
Månegarm hördes tyvärr till backstage-campingen och var verkligen sämst.
Spelfel, falsksång och tråkmetal. USCH!
Reflektioner
Generellt kan nog sägas att akterna ansträngde sig lite extra, det märktes, eftersom folk faktiskt orkade vara kvar trots vädret och leran. Liknande upplevde jag på WOA 2005.
Alla verkade ge lite extra bara för att publiken skulle trivas. Fint tycker jag!
LineUpen var lysande, riktigt bra akter.
extreMMetal.se var där och förgyllde lite extra, hon gjorde en hjälteinsats och plåtade alla band. Mycket äransvärt! Att hon är go gör det hela ännu bättre.
Folket vi hängde med var underbara, de flesta vi stötte på var trevliga, här märktes i trängseln inte en suck av knuffa sig fram som folk gjorde på Sonisphere.
Människorna i vårt läger var underbara.
Party.San är en exakt perfekt festival, band- och åskådarmässigt.
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder
torsdag 15 juli 2010
Småsaker
Småsaker som kanske inte är så små ändå
En liten gåva från en kollega, ett vänligt ord från en vän, en varm blick från älskling kan ge lite tillfällig lättnad från sorgsamheter och smärtor.
Fick en liten fin tavla med en fin tanke "En av livets hemligheter: Det ordnar sig" har hjälpt mig genom dagarna nu. Vad sorgsamheter och smärtor handlar om ids jag inte ens prata om, men allt är fortfarande Magiskt i Tårtan, ifall nån misstänkte motsatsen.
Sy
Sydde färdigt min Immo-väska för ett tag sen. Oj vilken tid det tog, ca åtta timmar, handduksstygn genom tjock canvas och tjock patch. Mina fingrar var ihåliga eftersom fingerborgen sprätte plastbitar helt hysteriskt och jag var rädd att den skulle krascha helt.
Manikyr
Sötaste svägerskan och jag har länge försökt boka tid för manikyr och nu lyckades vi!
Hon valde ett tokrosa nagellack som passade henne alldeles lysande och jag valde ett grönt som jag blev alldeles kär i. Fint blev det!
Damen som la min manikyr var inte helt nöjd med mina fingertoppar och ihåliga naglar, men såg varför och tyckte de var OK trots det (tyg torkar ut).
Magtrakten
Japp, den har protesterat en del, den där magen, och jag fick 48 timmars karens.
Triptykon
Var fantastiska! Precis som det mesta i och vid klockorna.
Pannkakan
Såg till att vi hade det bra allihop, både Redtop, Revisorn, Hjärnskrynklarn, Herr Myrkheimr och jag.
Det var alltför längesen vi sågs, men nu. Oj, vad bra hon är!
Värmen
ÄNTLIGEN är den här! Som jag har saknat den! Jag njuter av tillvaron just nu! Perfekt temperatur är det.
Yard
Var som vanligt bra. Mysigaste festivalen ever! En riktigt fin hyllning till hädangångne Dio upplevdes där också.
Håret
Har blivit tuktat, fått ny färg och en pinne. Dags att gå över Herr Myrkheimrs barr nu tror jag bestämt.
Turister
Är inte så smarta, men rätt korkade.
Exemplet från idag är ganska talande:
-"Äskus mi, då jå nåou väl aj kän fajn månni ässäjnsh"
Den Långe och Kioskface
Har varit bra vänner, som vanligt. Magikeren är tillbaka - fortfarande glad över det!
Shopping
Har det blivit en del, kläder, skivor, bok samt en provdocka, en sån med rattar, ja alltså inte pattar, utan inställningsrattar. ÄNTLIGEN kan jag sy på riktigt, den ska bara monteras.
Odlingarna
Det växer så det knakar, paprikorna börjar blomma, och rosorna har drabbats av bladlöss som jag åtgärdade idag (och inte de fega spindlarna).
Det var väl det.
Kom ihåg att allt ordnar sig.
En liten gåva från en kollega, ett vänligt ord från en vän, en varm blick från älskling kan ge lite tillfällig lättnad från sorgsamheter och smärtor.
Fick en liten fin tavla med en fin tanke "En av livets hemligheter: Det ordnar sig" har hjälpt mig genom dagarna nu. Vad sorgsamheter och smärtor handlar om ids jag inte ens prata om, men allt är fortfarande Magiskt i Tårtan, ifall nån misstänkte motsatsen.
Sy
Sydde färdigt min Immo-väska för ett tag sen. Oj vilken tid det tog, ca åtta timmar, handduksstygn genom tjock canvas och tjock patch. Mina fingrar var ihåliga eftersom fingerborgen sprätte plastbitar helt hysteriskt och jag var rädd att den skulle krascha helt.
Manikyr
Sötaste svägerskan och jag har länge försökt boka tid för manikyr och nu lyckades vi!
Hon valde ett tokrosa nagellack som passade henne alldeles lysande och jag valde ett grönt som jag blev alldeles kär i. Fint blev det!
Damen som la min manikyr var inte helt nöjd med mina fingertoppar och ihåliga naglar, men såg varför och tyckte de var OK trots det (tyg torkar ut).
Magtrakten
Japp, den har protesterat en del, den där magen, och jag fick 48 timmars karens.
Triptykon
Var fantastiska! Precis som det mesta i och vid klockorna.
Pannkakan
Såg till att vi hade det bra allihop, både Redtop, Revisorn, Hjärnskrynklarn, Herr Myrkheimr och jag.
Det var alltför längesen vi sågs, men nu. Oj, vad bra hon är!
Värmen
ÄNTLIGEN är den här! Som jag har saknat den! Jag njuter av tillvaron just nu! Perfekt temperatur är det.
Yard
Var som vanligt bra. Mysigaste festivalen ever! En riktigt fin hyllning till hädangångne Dio upplevdes där också.
Håret
Har blivit tuktat, fått ny färg och en pinne. Dags att gå över Herr Myrkheimrs barr nu tror jag bestämt.
Turister
Är inte så smarta, men rätt korkade.
Exemplet från idag är ganska talande:
-"Äskus mi, då jå nåou väl aj kän fajn månni ässäjnsh"
-"No"
Kackel på lokalt östasiatiskt språk uppblandat med svenska turisterna emellan, sen långsamt och lite högre:
-"DÅ JÅ NÅ VÄL AJ KÄN FAJN MÅNNI ÄSSÄÄJNSCH"
...-"No, I still do not know where you can find money exchange, I am sorry"
Den Långe och Kioskface
Har varit bra vänner, som vanligt. Magikeren är tillbaka - fortfarande glad över det!
Shopping
Har det blivit en del, kläder, skivor, bok samt en provdocka, en sån med rattar, ja alltså inte pattar, utan inställningsrattar. ÄNTLIGEN kan jag sy på riktigt, den ska bara monteras.
Odlingarna
Det växer så det knakar, paprikorna börjar blomma, och rosorna har drabbats av bladlöss som jag åtgärdade idag (och inte de fega spindlarna).
Det var väl det.
Kom ihåg att allt ordnar sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)