Födelsedagsspelning

Som vanligt numera verkar det som alla fyller år hej vilt hela tiden.
Denna gång var det Ume's tur att fira.

Började dagen med tvättstuga och andra förberedelser, sen var det dags att käka på en grek på söder där de tydligen inte hade något riktigt kök - köper de in halvfabrikat? - men det var trevligt, och lagom avslappnat.

Så var det dags för spelningen i Läckerbitens källare och vi möts av att där saknas en spelare! Den var visst "trasig", varför krögaren inte upplyst om det vid bokningstillfället är obegripligt och varför han inte lagt pengar på att köpa en ny är än mer obegripligt. Anläggningen i övrigt sjunger också på sista refrängen.
Han föreslog att jag skulle DJa med pauser, spela en låt i taget, men för helvete, det går ju inte! Blandskivor spelar jag heller inte, det blir ingen känsla då. I så fall kan man ju lika gärna dra på Bandit?
Så gör man inte om man ska ge någon en spelning i födelsedagspresent.
Fy för bövelen för sånt beteende från krögare!

Det fanns inget annat att göra än att hyperventilera lite och faktiskt föreslå att jag skulle fara hem och hämta en spelare. Hade jag vetat detta från början hade jag ju tagit med mig den på en gång.
Likrullaren, Vain och Karlstad bidrog till taxiresan tur och retur, hade inte råd själv.
Underbara människor, de räddade kvällen!
Det blev en fin kväll med många bra människor närvarande.

Avslutningen av 2010

Den blev fin
Jobbade till fem på torsdagen, en alldeles perfekt arbetsdag, med ganska skönt tempo, sådäralldelesmellandagslagomlunktempo.
På lunchen tog jag och Den Långe en kaffe och en snabb titt på Mio, där jag såg en lampa jag inbillat mig att vi behöver till Tårtan, men vid närmare eftertanke behövde vi den inte då stilen var alldeles fel.

Efter jobbet gick jag ända in till stan från Gamla Stan, smet förbi Cervera i korsningen Kungsgatan/Sveavägen där jag tänkt köpa en nyårspresent till älskade Herr Myrkheimr, men det jag tänkt köpa var slut (presenten köpte jag i Farsta, tidigare ombloggat), för att så trava ner till
Monks Café på Sveavägen.

Där hade Herr Myrkheimr suttit ett tag med Likrullaren, Vain och Karlstad, alla goa, söta och glada. Stället är mycket mysigt, men de serverar ju för bövelen inte kaffe, inte heller annat alkoholfritt än pistoldrycker. Det är en stor skam! Inte alla kan dricka de där lågalkoholalternativen som oftast smakar skit, dessutom. Nästa gång ska jag ringa och kräva att de laddar bryggaren!
Nåväl, kvällen var rolig, lugn och mycket trivsam, vi avslutade rätt tidigt, och for hem, jag behövde verkligen kolla av jobbmail och annat.

Nyårsafton
Planerna var, sen jag fick jouren, att stanna hemma och ta det lugnt. Mycket skönt att kunna skylla på jobb för att slippa hets att vara partyprisse. Herr Myrkheimr bestämde sig för att stanna hemma och mysa med mig, med en eventuell paus för att någon timme fara med Skägget och Blomma till Spånga på galej nån timme, och isåfall ta med sig Målerskan. Dock ändrades de planerna då härliga Vain och Karlstad blev inbjudna till oss på en lugn nyår.

Så kom Målerskan efter hon målat av sig lite, vi serverade nån slags pasta med nötytterfilépastasås och till mig nån slags quornfilépastasås. Mycket gott!
Det var så länge sen Målerskan var med, men när hon kom var det som igår. Två söta gåvor fick vi också, Myrke och Heimra. Underbart söta! De ska flankera Odjuret Från Hall.

Kvällen fortsatte vara mysig, jag hade skottat bort den mesta av snön från balkongen så vi alla skulle få plats vid tolvslaget. Vain och Karlstad förärade tårtan ett besök, vi pratade och hade det trevligt hela kvällen, festivalsommarplaner dryftades under genomlyssning av Motörhead och Impaled Nazarene. Vid tolvslaget rymdes vi alla på balkongen och beundrade fyrverkerierna som faktiskt syntes bra mot den beigevioletta himlen.
Tolvslaget pussades självklart in med Älskade Herr Myrkheimr.



Mycket angenäm avslutning av året och början av det nya!

Rise And Shine

Jag har varit så uppspelt hela veckan och har inte riktigt förstått varför.
Inte ens torsdagmorgonens incidenter med tunnelbanetåg som gick precis när jag var på perrongen, ett barn som sparkade mig på smalbenen från Hökis till Slussen, en knuff av en främmande i spärrarna på väg ut, att bli påkörd av barnvagn i dörren på väg in till jobbet elelr en dörr i ansiktet fick mig att bli butter, allt detta dessutom innan förstajobbkoppenkaffesåjagvaknartill. Jag log och var glad.
Har småkvittrat halva veckan. Förstod inte förrän jag satt och småhoppade innan giget på Sugar Bar, att det just var Rise And Shine som gjorde mig så uppåt!

Krögaren, personalen och lokalen på Sugarbar lämnar en hel del i övrigt att önska, men GåsGutta är bra och publiken, vilket är viktigast.

Giget
Det var precis som jag förväntat mig, tråkigt och halvbeige för- och efterband, men toppen i mitten.
Mittenbandet Rise And Shine gjorde som vanligt ett alldeles fantastiskt gig!
Nåt jag inte visste och inte tänkt på är att jag uppenbarligen står längst fram jämt när de spelar i Stockholm, nåt de gjort fyra gånger de senaste fem åren, varav på två har jag varit medarrangör.
Stalker eller bara fan? Tror mer på fan. De har varit mina idoler sen Dist 2000 i Forshaga (99 tror jag).

Det var en sann njutning att bara stå där och gunga.
Att medlemmarna är fantastiskt sköna människor, gör inte saken sämre.

Nöjda med kvällen, som vi avnjutit tillsammans med Likrullaren, och efter vi skakat av oss en Tenstaboy vilken påtvingade Herr Myrkheimr och Likrullaren sprit och intervjuade oss om bästa metalskivorna eftersom han så gärna ville bli en rocker, rullade vi hemöver mot Den Magiska Tårtan.
Magiskt.


Rise And Shine, muddafakkers!