Visar inlägg med etikett Språk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Språk. Visa alla inlägg

söndag 16 januari 2011

Slöhelg

Det har inte varit så mycket uteaktiviteter, mer än ytterst tråkiga tvättstugepromenader och balkongskottning, samt veckodisk - inomhus då, självklart.

Essen machen
Ägnade lite tid åt matlagningen igår, och gjorde min första sojafärssås på enkla basvaror som fryst sojafärs, gul lök, morot, gul paprika, kryddor och mandelgrädde. Till det åt jag farfalle.
Mycket gott.

Ordnung musst sein
Dagens stora grej var sorterandet av en av småklädslådorna i klädkammarbyrån. Har investerat i några såna klädförvaringssorteringsinsatser för garderober och byråer från IKEA:


Jag är mycket nöjd med resultatet!
Det är något som legat och pyrt i bakhuvudet länge - det är lättare att hitta med lite ordning!


Deutsch
Den senaste veckan har jag funderat lite på att ta en kurs i tyska, bara för att ge min tyska lite liv igen, och denna gång lära mig businesstyska.
Hittade en kurs på folkuniversitetet som verkade intressant, kollade in den, men har lite svårt att välja, de har tre nivåer, och min tyska är lite sporadisk, den är klockren läsmässigt, men behöver tränas konversationsmässigt. Affärstyska


Magi
Snart kommer älskade Herr Myrkheimr hem och höjer maginivån här i den Magiska Tårtan.
Han är mycket efterlängtad, och vi kommer äta en mysig söndagsmiddag.


Ordning och reda ger löning på fredag?

lördag 27 mars 2010

OSLO

LÄNGTAR!
Resfeber.
Överpackad.
Underpackad.
Norsktorsbyska.
Njuta.
Ledig.
Musik.
Muséer.
Vyer.
Oslo.

torsdag 25 mars 2010

Semester, Oslo, nära, Inferno, älskling

Äntligen semester
Det har varit ett långt och intensivt år, senaste vinterhalvåret har varit extremt. Död, hög arbetsbelastning, begravningar och bouppteckningar blandat med hög arbetsbelastning har sugit massor med must ur mig.
Herr Myrkheimr och jag har inte haft ledigt tillsammans eller fått rått om varandra alldeles själva och njuta av varandra. Äntligen får vi göra det.

Oslo

Det är mitt andra hem, jag mår bra av Oslo och trivs där och längtar dit när jag inte är där. Det är vackert, lagom stort, trivsamt och har världens bästa musikscen. Jag har haft några av mina bästa år i livet där, Oslo och människorna jag hade runt mig har bidragit till den jag är idag. Några av dem har jag runt mig fortfarande, varav två är mina närmaste vänner - den där långa (med familj), och en av mina bästaste väninnor - hon bor i Oslo.
Hon är en fantastisk människa som såg till att jag kom in i Oslo väldigt bra när jag flyttade dit, hon tog mig under sina vingar när jag blev hemlös pga en brand, hon lärde mig den mest fantastiska svorskan som finns.
Fantastisk kvinna som inte förstår vilken stor människa hon är.
Den där långa är en trygg bror och bästa vän, vis och barnslig, varm och cool. Pålitlig.
De är sällsynta de två, och jag är glad att jag har äran att vara vän till dem.

Inferno 

Världens bästa inomhusfestival.

Älskling

Åren innan älskling var inte en bråkdel av vad det är idag. Herr Myrkheimr gör mitt liv fullt.
Längtar tills vi får vara vi och alldeles ensamma och jag får visa honom lite av min historia. vi behöver det. Ta hand om varandra och njuta av varandras sällskap.

lördag 13 februari 2010

Dialektalt sammelsurium

Kom precis på att en bisats kanske kräver sin förklaring, bisatsen "mest avhandlas på ett språk samtidigt" kan uppfattas som lite märklig.
Upphovet till sagda bisats kommer ur att mitt verbala - och sinsemellan skriftliga - uttryck, förefaller för åhöraren och läsaren - minst sagt - mångfaldigt.

Uppväxten på gränsen mellan Norrland och Svealand, mellan Dalarna och Gästrikland, i en liten brukshåla med familj från orten Hofors och Falun, bygger en bra grund.
Där bodde jag tills jag var femton, flyttade hemifrån, till storstan Stockholm - eller mer precist två månader tillbringades i Fagersjö, jobbande på Postverket som punchare - där jag lärde mig att rotvälska inte begrips av övriga svear.
Där raspades de värsta kanterna bort från mitt språk, bokstaven i's uttal blev mer [iv]. I och med flytten till Sadviken, förvanskades mitt uttryck än mer.
Språket där kan i det närmaste liknas vid pidgin english's motsvarighet på svenska (pidgin english talas i de gamla kolonierna, som exempelvis indisk engelska) och fonetiken är till stora delar gemensam med just den indiska engelskan.
Efter ett par år i Sandviken, flyttade jag till Gävle. Gävledialekten är - ska vi kalla den ... intressant? - ja, det gör vi.
Nästan ett decennium tillbringades där innan flyttlasset tvingade mig till Oslo.
Eller tvingade, det var ett ordentligt lockande jobberbjudande som fick mig att lätta.
I vårt fagra västra grannland var mitt första konsultuppdrag på en urgammal datainstitution, där all dokumentation var obligatorisk på språkligt korrekt norska, dessutom märkte jag raskt att det inte var många delar av svenskan som kunde användas för att jag skulle bli förstådd. Vid något tillfälle, efter att ha inmundigat alkoholhaltiga njutningsmedel, föll mitt tal naturligt in i vad jag trodde var norska. Det visade sig vara danska, då ingen utom en dansk kollega begrep vad jag sa.
Visst ja, har visst glömt att nämna att under mina första femton år i livet, var danska en stor influens, mina grannar, min klasskompis och bästa vän under uppväxten var just danskar, från de södra delarna av Danmark, i närheten av tyska gränsen. De pratade danska med mig, därav indoktrinerades jag med språket och hade sällan svårt att förstå danska, och det var förmodligen därför jag pratade danska?
Oavsett, detta fick mig börja läsa norsk litteratur, se norsktextade Astrid Lindgren-filmer, ta en grundkurs i norska och slutligen blev mitt huvudspråk norska, mest bokmål, med en del nynorska inslag, och bitvis nordnorsk, beroende på vem jag pratade med.
Efter ett par år mötte jag en fin människa som jag delade många år med, han lärde mig svenska igen, eller svenska, det var Bjuråkersmål. Att jag begrep hans språk, var för att det fanns många norska inslag i den dialekten, det tog lite träning, men tillslut kunde jag begripa det mesta, och uttrycka mig bitvis, inte mycket, men ett par meningar här och där.
Vi flyttade sedermera till Stockholm, och mitt umgänge här pratade antingen toknorrländska eller rinkebysvenska - förutom min dåvarandes familj, där Bjuråkerska och bodensnack regerade.

Därav mitt dialektala sammelsurium
Kuriosa:
Vid ett flertal tillfällen har jag från vitt skilda människor blivit anklagad för att prata gutemål. Att vara en språklig kameleont är inte detsamma som att vara gute.