Så ska en slipsten dras

Eller, ja, här har slipats idag.
Jag fick spel på glasskivan på bordet tidigare i veckan och föreslog för älskade herr Myrkheimr att vi skulle fixa bordsskivan. Idag tog han upp skivan, och vi började tillsammans med första grovslipningen eftersom vi måste få bort gammal linolja innan betsning.
Andra slipningen tog jag själv, eftersom herrn skulle på hockey, och snart är det dags för två finare slipningar, med finare papper och självklart för hand.
Skivan ska bli len och fin innan det blir dags för betsning.

Hinner jag ett lager bets ikväll månne?

Projekt och gamla planer börjar jobbas på mer och mer.
Byrålådessorteringar är på gång, och snart en ny klädrensning med kläder till Stadsmissionen.

Tankarna vandrade lite tidigare idag, jag blev sorgsen, tom och tung. Känslorna vällde över mig och jag insåg att denna vinter med alla högtider kommer bli väldigt tung. Förra året var mer bortdomnat och dvalliknande känslomässigt. I år går det mer upp för mig. Förr-förra veckans farsdagshets och annalkande julehets. Det gör ont, och jag får ingen luft. Det är tomt och tungt.
Jag är glad jag har Herr Myrkheimr, mina nära och mina Vänner, livet och hälsan.
Det gör det lite lättare.

Nej, nu blir det återgång till lite kroppsarbete och matlagning tillsammans.
Det är gott med lite kreativt kroppsarbete, man tänker så bra.


Måste få bort mörkret i min själ.

Ett år

Idag har det gått ett år sen Pappa och mamma gick bort.
Idag är ingen bra dag.
Jag saknar dem faktiskt, hur komplicerat än allt varit.

Hoppas ni har det fint, Pappa och Mamma.

Pappa, jag saknar dig

Jag vet inte om jag sov, var vaken eller i halvkoma inatt. Ordentligt har jag definitivt inte sovit.

Har pratat med Pappa igen. 

Han gick omkring och trivdes med tillvaron, var glad och strålade värme, han hade inte ont någonstans och bara mös, så som bara Pappa kunde göra.
Där han gick sken solen, det var lagom varmt, och gräset var grönt.
Pappa verkade trivas, han planterade och påtade i trädgård och land, han tränade några fotbollsbarn, han lekte med hundar, han byggde och donade utan att behöva funderade på kostnader. Pappa genomförde alla sina idéer och verkade ha all tid i världen. Mamma var visst med på ett hörn där med, ostressad och nöjd.
Det var i alla fall det intryck Pappa gav mig i natt.
Pappa är i sin version av Paradiset.

Pappa mår bra.

Ja, självklart drömde jag, självklart gråter jag idag. Jag hoppas och tror att jag har rätt. I min dröm.

Jag saknar dig, Pappa.