Hela veckan efter Oslo har varit ganska produktiv här hemma och på jobbet.
Jobbet
Fick en del saker gjorda som det inte riktigt varit tid för på grund av annat som varit högre prioritet på, mycket positivt att få strukturera och göra klart gammalt som ligger i bakhuvudet hela tiden, sådant som borde göras men inte hunnits med.
Hemlängtan
Som vanligt, efter en vistelse "hemma i Oslo" får jag sjuk hemlängtan, inte lika illa som den brukar vara efter det här besöket eftersom vi ska tillbaka snart igen, men ändå, det är ett ställe jag rotat mig i och har en av mina bästa väninnor där. Gläder mig till nästa besök.
Datorköp
En liten laptop har jag köpt, en liten Lenovo Ideapad U160, 4G i minne 500 G hd. Visst, jag borde köpt en Mac, men det blir nästa köp. Detta är min första dator jag köpt privat, utan att köpa via jobb, sen jag köpte en Amiga. En liten extern cd-/dvd-brännare köpte jag till också. Mycket nöjd.
Födelsedagskalas
På HardRock Café firade vi Skógurálfur efter att jag köpt min lilla nya kompis, det var en bra kväll med bra mat och fina vänner närvarande. Målerskan, Barbasköns föräldrar, Skógurálfurs söner med flickvänner, den ena hade jag inte sett sen han var en meter lång. Jag hade jättetrevligt, tycker så bra om Skógurálfur.
Pyssel
Vet jag väl inte om jag kan kalla det, mer än att jag tillbringade en kväll med fix med nya lappisen. Älskade herr Myrkheimr satte upp hyllor, planerade och funderade över Snickerboa. Lite plock med annat än datorn blev det väl också, igår sydde jag till exempel en patch på lappisväskan och lagade en tröja. Lite plock har det väl varit, men inget nämnvärt.
Födelsedagskalas igen
På fredagen var vi på ett födelsedagskalas där vi träffade våra trevliga tyska vänner Tysk1 och Tysk2, Ryskan, Anusjka, Taxi, Kioskface och många andra. Hade en strålande kväll nästan hela kvällen.
Födelsedagsfest tre
Var på snabbvisit på födelsedagen för fina Josabeth en snabb sväng innan vi for till KGB. Trevligt.
Satanica
Succé.
Kioskface har öppnat en ny klubb, en klubb med inriktning på lite smalare (?) musik, om man med det menar musik som inte spelas på Bandit, Rockklassiker och de andra Guns'n'Roses/InFlames-ställena i stan.
Bra band.Bra kväll. Bra ställe.
El Camino var riktigt trevliga att höra live. Min bästa vän var där med sin nya kärlek, och många andra fina.
Jag är glad för Kioskface' och Stockholms livescens skull. KGB har världens bästa personal.
Livet är fint
Visar inlägg med etikett Herr Sjöman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Herr Sjöman. Visa alla inlägg
måndag 31 januari 2011
lördag 27 november 2010
Urn, Interment, Diabolical och vi
Vi spelade i onsdags på Luciferian Society-giget på SugarBar. Band var Urn, Interment och Diabolical som hade Europaturnépremiär i Stockholm. Förutsättningarna var de sämsta tänkbara: kyla, snö, onsdag och dessutom dagen före löning.
Att vi hade haft en ganska intensiv vecka innan, gjorde att vi var allt annat än utvilade.
Jag drog skivvagnen genom snödrivor, över isiga trappor och trottoarer, trängdes på tunnelbana på morgonkvisten med lasten, och på blåbuss efter jobbet direkt till giget.
Folk är fantamme sjukt korkade, man kan inte flytta sig mer utan att skada andra som också trängs! Inaveln på Stureplan verkar ha slagit hårt åt intelligensen hos vissa.
Det hjälpte mycket att den första jag mötte var IntermentMärta, sen Luciferian Society-mannen och senare kära herr Jonk! Alla tre glada och goa gjorde att mitt förakt för Östermalmspacket försvann i nån slags glömska mycket fort.
Härlig start!
Nåväl, vi skulle ju DJa, jag och älskade Herr Myrkheimr
Har sagt det förr, och säger det igen, det är fantastiskt roligt att ha en sidekick som kompletterar en så bra, som man kan lita på och som söt och pussbar och dessutom min högst älskade make!
Det var jättekul att spela, arga krögaren var glad, rolig och trevlig, de övriga i personalen med. De gillade att vi skyddade elektroniken med våra väskor - sanningen att säga så rymdes de inte där vi ville ha dem p.g.a. annat krafs.
Vi spelade och fick massor med beröm, både från publik och personal.
Justja, giget började med att de ville ha lugn, klassisk hårdrock under middagstid, valet föll självklart på Unearthly Trance och Neurosis, mycket skön start.
Publiken denna afton var roliga, trevliga, mysiga, med gamla och nya bekantskaper, några kom dit bara för oss, andra för en kombination av oss och banden. För Herr Sjöman och Kioskface spelade vi självklart välkomstlåtar, önskningar fick vi flera, en del spelades, andra inte. Krögarens glädje visade inga gränser när han överraskades av Hawkwind och Metropolis. Härligt, vet inte vem som var gladast, jag eller han.
Vi fick visst några nya fans också, känns bra.
Banden
Har aldrig hört Urn, men de var väl OK, snygg merch och logga, men inget jag la på minnet. Duktiga, men tråkiga, kanske för att jag inte hört nåt innan med dem.
Interment var lysande som vanligt! Mycket imponerande gig, deras framförande var finfint. Klockrent gig.
Avslutande Diabolical var lite som Urn, de var väl OK, men fortfarande tråkiga. Ett band man inte ska se men höra på skiva, tror jag. Fast jag vet inte, har inte pluggat dem, och kommer med största säkerhet inte göra det heller.
Hemresan
Eftersom vi skulle upp tidigt, tog vi taxi hem, jisses det var skönt att äntligen få vila tassarna efter att ha stått en hel kväll, att sen slockna ovaggad på kudden var heller inte illa.
Att kunna glädja andra är mycket tillfredsställande
Att vi hade haft en ganska intensiv vecka innan, gjorde att vi var allt annat än utvilade.
Jag drog skivvagnen genom snödrivor, över isiga trappor och trottoarer, trängdes på tunnelbana på morgonkvisten med lasten, och på blåbuss efter jobbet direkt till giget.
Folk är fantamme sjukt korkade, man kan inte flytta sig mer utan att skada andra som också trängs! Inaveln på Stureplan verkar ha slagit hårt åt intelligensen hos vissa.
Det hjälpte mycket att den första jag mötte var IntermentMärta, sen Luciferian Society-mannen och senare kära herr Jonk! Alla tre glada och goa gjorde att mitt förakt för Östermalmspacket försvann i nån slags glömska mycket fort.
Härlig start!
Nåväl, vi skulle ju DJa, jag och älskade Herr Myrkheimr
Har sagt det förr, och säger det igen, det är fantastiskt roligt att ha en sidekick som kompletterar en så bra, som man kan lita på och som söt och pussbar och dessutom min högst älskade make!
Det var jättekul att spela, arga krögaren var glad, rolig och trevlig, de övriga i personalen med. De gillade att vi skyddade elektroniken med våra väskor - sanningen att säga så rymdes de inte där vi ville ha dem p.g.a. annat krafs.
Vi spelade och fick massor med beröm, både från publik och personal.
Justja, giget började med att de ville ha lugn, klassisk hårdrock under middagstid, valet föll självklart på Unearthly Trance och Neurosis, mycket skön start.
Publiken denna afton var roliga, trevliga, mysiga, med gamla och nya bekantskaper, några kom dit bara för oss, andra för en kombination av oss och banden. För Herr Sjöman och Kioskface spelade vi självklart välkomstlåtar, önskningar fick vi flera, en del spelades, andra inte. Krögarens glädje visade inga gränser när han överraskades av Hawkwind och Metropolis. Härligt, vet inte vem som var gladast, jag eller han.
Vi fick visst några nya fans också, känns bra.
Banden
 |
| Interment |
Interment var lysande som vanligt! Mycket imponerande gig, deras framförande var finfint. Klockrent gig.
Avslutande Diabolical var lite som Urn, de var väl OK, men fortfarande tråkiga. Ett band man inte ska se men höra på skiva, tror jag. Fast jag vet inte, har inte pluggat dem, och kommer med största säkerhet inte göra det heller.
Hemresan
Eftersom vi skulle upp tidigt, tog vi taxi hem, jisses det var skönt att äntligen få vila tassarna efter att ha stått en hel kväll, att sen slockna ovaggad på kudden var heller inte illa.
Att kunna glädja andra är mycket tillfredsställande
söndag 14 november 2010
Diametralt
Förra veckan fortsatte i musikens tecken på fritiden och organisation på arbetstid.
Arbetet
krävde en del pill och pet och massa noggrannhet, en hel del frustration men samtidigt arbetsglädje. Tyvärr var jag allmänt illamående och huvudvärkig på fredagen så arbetsveckan fick ingen bra avslutning, vilket kan läsas om i två tidigare inlägg. Detta påverkade även upplevelsen av dödsmässan, nedan refererad.
Fritiden
Jag vet knappt vad jag har gjort i veckan, det har gått rätt fort, måndag- och tisdagkväll tillbringades mest vegeterande och utmattat efter dagsplikterna. Onsdagen då, jo just det, tvättstugebestyr i alternativ tvättstuga var det visst alternativ dag till den dag vi egentligen tänkt tvaga våra paltor. Mycket intressant inrättning. Kläderna blev rena, vilket var syftet.
Spelningar
Dödsgig
Var på två stycken, en på torsdagen och en på lördagen, de var diametralt motsatta, men dock fina upplevelser båda två.
Jag mötte upp en bekant från PartySan och tog en kaffe med henne innan allt startade.
Sen brakade Vomitous lös. Oj, så duktig han blivit, Pandy! Riktigt bra smatter.
Insision gjorde ett bra gig. En bra kväll.
Dödsmässa
På lördagen var det dags för Mozarts Requiem i Hedvig Eleonora.
Förbandet var Beethoven, ur hans tredje pianokonsert i c-moll framfördes Allegro con brio, Largo och Rondo av en pianissa som hade mer teatraliska uttryck än faktiskt inlevelse på instrumentet, även under pianissimo hördes hennes hamrande på tangenterna tydligare än granndamens snorkonsert.
I mitt tycke var kompet med delar av Kungliga Hovkapellet hästlängder bättre.
Så till huvudakten, Mozarts Requiem, framfört av Kungliga Hovkapellet, fyra solister och Hedvig Eleonora Kammarkör.
Detta Requiem (requiem betyder för övrigt vila) skrevs av Mozart på hans dödsbädd och han hann aldrig riktigt klart med det, för han hann avlida, så Franz Xaver Süßmayr slutförde stycket, på uppdrag av Mozarts änka - vilken hävdade att Süßmayr var Mozarts elev.
Mycket vackert.
Sopranen, alten och tenoren var mycket dugliga medan basen framfördes av en baryton, som inte helt lyckades med de lägre tonerna. Kören var finfin, och självklart musikerna.
Tack och lov hade öststatspianoskräckapan försvunnit helt ur musikbilden, så också snortanten.
Denna dödens dag avslutades i samvaro med Herr Sjöman på Cafe Mix där våra söta fransyskor står för servicen. Mycket angenäm dag i dödens tecken.
Att vårda våra dödas minnen är bra för läkningen
Arbetet
krävde en del pill och pet och massa noggrannhet, en hel del frustration men samtidigt arbetsglädje. Tyvärr var jag allmänt illamående och huvudvärkig på fredagen så arbetsveckan fick ingen bra avslutning, vilket kan läsas om i två tidigare inlägg. Detta påverkade även upplevelsen av dödsmässan, nedan refererad.
Fritiden
Jag vet knappt vad jag har gjort i veckan, det har gått rätt fort, måndag- och tisdagkväll tillbringades mest vegeterande och utmattat efter dagsplikterna. Onsdagen då, jo just det, tvättstugebestyr i alternativ tvättstuga var det visst alternativ dag till den dag vi egentligen tänkt tvaga våra paltor. Mycket intressant inrättning. Kläderna blev rena, vilket var syftet.
Spelningar
Dödsgig
Var på två stycken, en på torsdagen och en på lördagen, de var diametralt motsatta, men dock fina upplevelser båda två.
Jag mötte upp en bekant från PartySan och tog en kaffe med henne innan allt startade.
Sen brakade Vomitous lös. Oj, så duktig han blivit, Pandy! Riktigt bra smatter.
Insision gjorde ett bra gig. En bra kväll.
Dödsmässa
På lördagen var det dags för Mozarts Requiem i Hedvig Eleonora.
Förbandet var Beethoven, ur hans tredje pianokonsert i c-moll framfördes Allegro con brio, Largo och Rondo av en pianissa som hade mer teatraliska uttryck än faktiskt inlevelse på instrumentet, även under pianissimo hördes hennes hamrande på tangenterna tydligare än granndamens snorkonsert.
I mitt tycke var kompet med delar av Kungliga Hovkapellet hästlängder bättre.
Så till huvudakten, Mozarts Requiem, framfört av Kungliga Hovkapellet, fyra solister och Hedvig Eleonora Kammarkör.
Detta Requiem (requiem betyder för övrigt vila) skrevs av Mozart på hans dödsbädd och han hann aldrig riktigt klart med det, för han hann avlida, så Franz Xaver Süßmayr slutförde stycket, på uppdrag av Mozarts änka - vilken hävdade att Süßmayr var Mozarts elev.
Mycket vackert.
Sopranen, alten och tenoren var mycket dugliga medan basen framfördes av en baryton, som inte helt lyckades med de lägre tonerna. Kören var finfin, och självklart musikerna.
Tack och lov hade öststatspianoskräckapan försvunnit helt ur musikbilden, så också snortanten.
Denna dödens dag avslutades i samvaro med Herr Sjöman på Cafe Mix där våra söta fransyskor står för servicen. Mycket angenäm dag i dödens tecken.
Att vårda våra dödas minnen är bra för läkningen
lördag 11 september 2010
JustD, Båt
JustD
Var bra, passade ypperligt på Mosebacke, helt rätt miljö. Nostalgi.
Synd att det läggs ned.
CloseUp-båten
Jag och älskling gick till hytten, duschade och bytte snabbt om för att hinna ä'ta lite med Den Bestämda innan Grave öppnade. Till min lycka hade de en veganmacka! Tjohoo! FÖRSTA gången de fixat sånt på båten utan tjat! Så begav vi oss till Starlight, kollade Gravepojkarna som gjorde ett bra gig, tyvärr lämnade ljudmannen en hel del i övrigt att önska.
Efter det införskaffade vi lite nödtorft på taxfree där man inte kom in med för stor väska såvida inte man visade lite för mycket rattar för herr insläppsvakt. Han fick sina fiskar varma. "Nya regler". Visst, det är väl ok, men samtidigt låter de småungar springa omkring på nattklubbarna och dricka slattar. De hade då fan ingen koll, det var folk som bara gick igenom med ölkärror utan att betala, och ingen reagerade.
Anyhow, vi sket fullständigt i Raubtier, sen lyssnade vi på DT och The Kristet. Alltså, vi befann oss i samma lokal, några i sällskapet tittade, jag gjorde det inte.
Herrn var som vanligt glad och go hela trippen, han underhöll och höll hov natt som dag. Nån tältplats med gaffa var en av samtalsämnena på natten, och i restaurang Grill täcktes allehanda samtalsämnen under tiden mat intogs, och han av ren överraskning beställde in ett glas rött och en extra öl, bara för att liksom. Efter maten skulle det visst drickas konjak med kaffe. Konjaken kanske inte var helt nödvändig? Vi missade både Crash Diet och Crucified Barbara, men vi hade astrevligt.
Packningen gick som en dans, då han tog en powernap, så han skulle orka sista delen av resan.
Vi såg lite av Meshuggah, det lät bra.
Sen var det hocketytacklingbrottningsmatch mellan Herrn och Herr Sjöman innan Joes bar och avgång. Så for vi hem efter timmars väntan på att få gå av (kändes det som) och skulle sedan vidare på inflyttningsfest, men soffläktaren vann och vi fastnade i den.
Mycket lyckad kryss!
Mötte massa fina, både gamla och nya.
Var bra, passade ypperligt på Mosebacke, helt rätt miljö. Nostalgi.
Synd att det läggs ned.
CloseUp-båten
Jag och älskling gick till hytten, duschade och bytte snabbt om för att hinna ä'ta lite med Den Bestämda innan Grave öppnade. Till min lycka hade de en veganmacka! Tjohoo! FÖRSTA gången de fixat sånt på båten utan tjat! Så begav vi oss till Starlight, kollade Gravepojkarna som gjorde ett bra gig, tyvärr lämnade ljudmannen en hel del i övrigt att önska.
Efter det införskaffade vi lite nödtorft på taxfree där man inte kom in med för stor väska såvida inte man visade lite för mycket rattar för herr insläppsvakt. Han fick sina fiskar varma. "Nya regler". Visst, det är väl ok, men samtidigt låter de småungar springa omkring på nattklubbarna och dricka slattar. De hade då fan ingen koll, det var folk som bara gick igenom med ölkärror utan att betala, och ingen reagerade.
Anyhow, vi sket fullständigt i Raubtier, sen lyssnade vi på DT och The Kristet. Alltså, vi befann oss i samma lokal, några i sällskapet tittade, jag gjorde det inte.
Herrn var som vanligt glad och go hela trippen, han underhöll och höll hov natt som dag. Nån tältplats med gaffa var en av samtalsämnena på natten, och i restaurang Grill täcktes allehanda samtalsämnen under tiden mat intogs, och han av ren överraskning beställde in ett glas rött och en extra öl, bara för att liksom. Efter maten skulle det visst drickas konjak med kaffe. Konjaken kanske inte var helt nödvändig? Vi missade både Crash Diet och Crucified Barbara, men vi hade astrevligt.
Packningen gick som en dans, då han tog en powernap, så han skulle orka sista delen av resan.
Vi såg lite av Meshuggah, det lät bra.
Sen var det hocketytacklingbrottningsmatch mellan Herrn och Herr Sjöman innan Joes bar och avgång. Så for vi hem efter timmars väntan på att få gå av (kändes det som) och skulle sedan vidare på inflyttningsfest, men soffläktaren vann och vi fastnade i den.
Mycket lyckad kryss!
Mötte massa fina, både gamla och nya.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)