Naturupplevelser

Blåsippor
Var igår i Kappsta naturskyddsområde och njöt av den sköna vårdagen med Herr Myrkheimr och hans söta syster. Vi hade som mål att se blåsippshavet strax nedanför Wallenbergsruinen, men jag tror vi var lite tidigt ute, endast där det var som mest skyddat och varmt hade blåsipporna krupit fram. Det gör inget, för Kappsta är helt underbart och sällskapet var fantastiskt.
Vi var förbi forngraven en sväng också, i går teg den still, och efter det begav vi oss ut på klipporna och avnjöt utsikten och vågskvalpet. 

Mot slutet av promenaden, skrek SötSystern rakt ut vid några gamla, rostiga avloppsrör, och jag funderade om hon blivit lite småtokig eller verkligen gillade rostiga kopplingar, men när jag öppnade ögonen såg jag blåsipporna hon jublade över. Det var inte ett hav, däremot av storleken insjö. Mycket vackert! och alldeles blå var de, i alla olika nyanser! Fantastiskt fint!
Vad som slog oss var att vitsipporna fått för sig att vara blomklara samtidigt som blåsipporna. Är det nåt som ändrats i klimatet eller har de tagit över?

Solen, vågornas skvalp och fåglarnas kvitter gav både lugn och välmående resten av dagen. 
Vi såg knoppande träd, gräs som frodades och mot slutet även Scilla, så söta! 

Vi travade sen till Svärföräldrarna och Nisse. Riktigt trevligt med både fotovisning, fika- och pratstund.

Naturupplevelser runt Den Magiska Tårtan
De senaste var faktiskt idag, riktigt lång tid tog den korta sträckan hem att gå. Såg en ekorre med en vad jag först trodde var en stor kotte, som sen i min hjärna förvandlades till svår påssjuka hos ekorren då utväxten plötsligt var hårig, sen sprang den alldeles nära, och jag såg att den hade sitt barn i munnen, och ekorrungens svans slingrade sig över mammans nos, hon klättrade runt bland stockar och stenar, över gräset och till slut klätttrade hon upp i ett träd med barnet i högsta hugg. 

När jag slutat stå i vägen för gångtrafikanter och cyklister, såg jag på andra sidan vägen en nötskrika i en tallegren, tjock, nyäten och nöjd, tror den trodde att den var osynlig med sin blå sidoteckning. Tydligen en sällsam syn. Fann mig inte såpass att jag knäppte kort, fann det viktigare att minnas dessa syner.

Vanligtvis kan vi se rådjur både här och där runt huset, senast såg jag en bock och tio årskid och getter travandes genom snön. Mycket stillsam syn - som en lisa för själen.

Ser fram emot liljekonvaljernas blomning senare i vår, så underbart vackra!

I övrigt  
har mina frön grott, i alla krukor utom paprikan. Även rosorna skjuter skott. Hur det går för fikusarna, vill jag låta vara osagt.