lördag 27 mars 2010

Resan

Sitter äntligen i Karlstad nu, väntar på att det försenade tåget skall gå. Morgonen började lysande, vaknade innan väckarklockan, stängde av den och lade den på sängbordet igen. Väckte älskling, hasade in i duschen, vaknade till såpass att vi klarade göra gröt och kaffe, diska, packa i det sista, packa om lite och gå. Hann med rätt tunnelbana med råge, sitter och funderar om allt är med, ska kolla klockan och upptäcker lagom vid Goldmarch att min privata surfmobil är borta. Går igenom morgonen för mitt inre, tror jag, men piper tydligen hela tiden. Jag pratar alltså med HerrMyrkheimr utan att veta om det. Konstaterar i alla fall att jag inte hört mobilen ramla ur väskan, följdaktligen ligger den kvar bredvid sängen. Bra drag. Inte. Överlägger och kommer fram till att jag inte räcker att fara hem och hämta den, utan får istället använda mig av jobbmobilen på ferien. Mailar ekonomidamen och informerar om min morgondemens, och förklarar att jag betalar eventuella kostnader utöver taket.

Väl framme i god tid på centralen går vi in så Pressbyrån och expedieras av den mest förvirrade kassamedarbetare jag någonsin stött på. Att han klarade att stå samtidigt är ett underverk.
Att man som vanligt snubblar över väskor som placerats osedvanligt ostrategiskt är inget jag häpnade eller harmade över, bad bara lite artigt personen med blå väska flytta den lite, möttes av ett generat leende och nåt om att: "Oj, den stod dumt till". Den värstingblockerande damen, fick bara ett tydligt uppmanande "URSÄKTA" så vi kunde ta oss förbi. Hon hade förutom en ganska stabil röv klart blockerande väskor - hon hade täckt upp hela utrymmet mellan spår och vägg med sig och sina väskor. Skyndsamt flyttade hon sin breda last så alla andra kunde passera.
När vi väntat på tåget på perrongen i över tjugo minuter, möts vi av beskedet att det är försenat, detta efter utsatt avgångstid. Det var inte roligt att vänta i ytterligare tio minuter i den råa morgonluften, tur att det var nollgradigt och inte minus 15 och halv snöstorm.
Vagnen vi skulle sitta i saknar el, så resan började med att jag stod och höll upp den tunga, tröga dörren åt alla våra vagnmedpassagerare nedtyngda med bagage. Lite glatt överraskade miner möttes jag av. Gott att en del har vett att uppskatta hövligt beteende med ett leende eller ett tack.

Resan har oförgyllts av bristande täckning i de värmländska skogarna, dåligt kaffe och knappt annat i kiosken än delicatobollar att äta för mig.
3månadersbabyn har hållt sig oväntat lugn, gnällt kanske bara nån timme sammanlagt pga tunnlar och trötthet. Befarade 6 timmars gnäll och gråt.

Oj! Arvika redan!

Nu längtar jag tills vi landar i Oslo. Träsmaken börjar göra sig gällande. Fryser gör jag med. Fortfarande.

1 kommentar: