Jag vet inte om jag sov, var vaken eller i halvkoma inatt. Ordentligt har jag definitivt inte sovit.
Har pratat med Pappa igen.
Han gick omkring och trivdes med tillvaron, var glad och strålade värme, han hade inte ont någonstans och bara mös, så som bara Pappa kunde göra.
Där han gick sken solen, det var lagom varmt, och gräset var grönt.
Pappa verkade trivas, han planterade och påtade i trädgård och land, han tränade några fotbollsbarn, han lekte med hundar, han byggde och donade utan att behöva funderade på kostnader. Pappa genomförde alla sina idéer och verkade ha all tid i världen. Mamma var visst med på ett hörn där med, ostressad och nöjd.
Det var i alla fall det intryck Pappa gav mig i natt.
Pappa är i sin version av Paradiset.
Pappa mår bra.
Ja, självklart drömde jag, självklart gråter jag idag. Jag hoppas och tror att jag har rätt. I min dröm.
Jag saknar dig, Pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar