lördag 13 februari 2010

Vill inte, vill, och blev åter tyst - isberg eller anka?

Eller blev det inte så?
Det blev inte tyst, jag började visst blogga.
Behovet att skriva av mig har alltid funnits där, men att visa hela världen alla mina tankar och erfarenheter är inte målet, mest är det behovet att få ur mig tidigare nämnda som styr, och nej, allt jag skriver kommer inte publiceras. Det är lite som jag pratar, den verbala delen är ofta bara en bråkdel av det som föregår på insidan, och det kan ibland upplevas osammanhängande och obegripligt. Huvudsaken är väl att jag förstår vad jag menar?
Varför det nu då?
Tydligen har jag nån slags inbyggd självcensur som arbetar lite olyckligt ibland, de delar som borde yppas, yppas inte och det som borde hållas tillbaka kommer ut. Konstigt det där.
Oj, nu kom jag ifrån ämnet. Oväntat.
Oavsett, denna blogg kommer förmodligen mest avhandlas på ett språk samtidigt, förhoppningsvis, och det är bara valda delar som kommer synas. De mer intima tankarna behåller jag för mig själv, av diverse orsaker och hänsyn till både mig själv och omvärlden.
Mitt liv är stoff för en bok, snarare - livet före underverket är stoff för en bok. Ett liv som format mig till den jag blivit. Ett hårt liv, ett liv som slagit undan fötterna för mig många gånger, ett liv jag missunnar alla, ingen ska behöva leva.Att det livet inte kommer avhandlas här är begripligt för ett fåtal, och mest för mig, men det förklarar dock vem jag är, och varför.
Därför kommer denna blogg bara visa en bråkdel av mig.
Jag är nog som ett isberg, eller en anka.
Det ena alternativet förefaller attraktivare än det andra, betraktaren bestämmer själv.
Huvudsaken JAG trivs, och att den jag älskar trivs, och underverket trivs nog bäst när jag trivs.
Vill inte, vill, och blev åter tyst
eller
isberg eller anka?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar