Var sitter startpunkten, varför verkar den så långt borta?
Har några små, men oöverstigliga trösklar tydligen, att kliva över. De är inte oöverstigliga, ganska triviala egentligen, och slutresultatet blir finfint, det vet jag, men det är statiskt sorterande och organiserande som väntar, och välmåendet kommer att stiga när det väl är gjort.
Jag har andra små mål också, som innefattar sömnad, riggning, arkiv, skivor och organisera källarförrådet m.m.
När ska jag hinna det? Om småmålen på vägen som jag måste uppnå inte klaras?
Sen har jag en del direkta ordrar från diverse naprapater och läkare att följa:
Träna, träna och träna, annars kommer du gå runt med ständigt ryggskott. Har införskaffat såna där gummiband, och vet vilka rörelser jag ska göra, kommer så småningom plocka upp mina hantlar också ur källaren - när jag orkar. Kommer aldrig gymma, det vet jag, det vet naprapater och andra också, det syns tydligen på mig. Det är ju så tråkigt att träna, och jag vet att jag blir manisk ifall jag börjar på riktigt.
Idag presterade jag åtminstone att organisera lite i badrumsskåpen och badrummet, resultatet blev minst två stora kassar med skräp. Passade på att göra ett halsband också, bara för att.
Känns lite befriande faktiskt - det tog några timmar, men det är klart värt det. Det blev lite städat där när jag ändå höll på.
Ett av småmålen avklarade, nu är det bara resten kvar, innan jag kan börja på riktigt med de lustfyllda, roliga målen.
Belönar mig med att ta en myskväll med älskade herr Myrkheimr i Den Magiska Tårtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar