Ibland måste man faktiskt säga en hel mening, eller nämna hela sammanhanget, så åhörare eller läsare faktiskt förstår vad man menar.
Undertecknad har en förmåga att tänka halva meningar eller två tredjedelar av sammanhang och det som kommer ut ur min mun alternativt fingrar, blir ibland lösryckta fragment av vad jag egentligen menar eller berättar. Det är antagligen jättespännande eller totalt obegripligt att diskutera med mig, när jag är stressad, trött eller tankspridd, har jag förstått på min omgivning.
Nyligen uttryckte jag mitt missnöje över hur fylla kan påverka folk, tyckte det var tråkigt att vänta i taxitelefonkö i över en timme, och i samma mening tackade jag för en fantastiskt trevlig tillställning.
Jag hade jättetrevligt på båda festerna den kvällen, stämningen på båda festerna var jättebra och jag trivdes som attans, och ville egentligen vara kvar ett tag till. Vädersituationen var dock så att tunnelbanorna inte gick, vilket gjorde att fick man tag på en taxi, tog man den så fort den behagade dyka upp.
Fyllan jag ondgjorde mig över var över en situation tidigare på kvällen, innan vi ens anlänt första festen.
Vi blev antastade av ett lobotomerat gnagetfyllo, ett "fan" av värsta sorten, en av typen man inte vill ha med i nån klack, ett som hotade de i mitt umgänge med samma favoritlag som han hade. Han blev förbannad på oss för att vi inte ville prata med honom, eftersom han redan pratat mot de andra tre vid ett tidigare tillfälle den kvällen och började att för femte gången upprepa samma mantra han lyckats häva ur sig även i tåget när han pratade med sig själv och de som inte ville lyssna.
Så, nu hoppas jag att allt är klargjort, och jag lovar att i fortsättningen skall prova säga större delen av mina tankar och meningar om de behövs för att tydliggöra en situation.
Edit:
Orsaken till detta inlägg var att det gick runt en massa missuppfattningar i grannskapet och ingen vågade fråga mig direkt. Jag är inte farlig, och är jag irriterad visar jag det rätt tydligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar