Semesterreflektioner

Detta blir ett väldigt tjejigt inlägg med känslor, lite fakta och mer stämningar, tror jag, jag skriver vad som faller fingrarna in och vad de behagar hamra ner på tangentbordet.

Kommit människor närmre
Tyskarna vi åkte med var fantastiskt fina människor, vi var bekanta med dem innan men nu känner jag att jag har hittat två fina vänner, så oerhört goa och omtänksamma, respektfulla och kloka människor är det inte ofta man möter på. Hela resan och de människor vi mötte, umgicks med och träffade var likadana. Svenskgänget var som vanligt alldeles underbara och det känns som vi vann två nya vänner där med.
Vi har ju ett alldeles underbart förhållande jag och min älskade make, Herr Myrkheimr, men denna resa gjorde att vi kom varandra än närmre och kanske är ännu mer pluttiga än tidigare. Om det är möjligt.
Även vistelsen i stugan gjorde oss gott och jag kom hans fantastiska familj ännu närmare, de är underbart fina människor, och Söta Svägerskan och Söta Svärmor kommer jag göra så mycket jag mäktar för.
Mina bröder kom som sagt ner på besök för Sonisphere, vilket gjorde oss gott.
Den Långe's, Den Bestämdas, Kioskfaces och min vänskap varar fortfarande och den är fin.
Jag tror att jag kanske låst in mig i mig själv lite och mest släppt in väldigt få in i hjärtat, och älskade Herr Myrkheimr har öppnat mig och gjort att min dörr faktiskt öppnats mer och mer. Jag vågar mer lita på och tycka om. Underbar känsla, att få dela min värme med andra.
Jag är lycklig för de människor jag fått äran att lära känna, en del i sorg och saknad, andra tillstädesvarande och nära.

Flumtant. Javisst! 


Uppskattar småsaker mer
Jag tror att de senaste årens händelser gjort att jag uppskattar de enkla sakerna mer, en vacker sten, ett fint löv, ett vänligt ord, en varm kram, ett äkta leende, planteringar som gror och frodas, bra gig och detta har verkligen gjort att jag känner mig lycklig. Fortfarande en ovan känsla, men samtidigt skön. 


Glad för val
Jag är glad för de val jag gjort i livet, visst, det är svårt ibland att se på när andra dricker den ena finölen efter den andra, dricker den ena goda whiskyn efter den andra, njuter det ena fina rödvinet efter det andra, men det är det värt med tanke på alla vinster jag gjort.

Oj, börjar visst bli sentimental här, men det gör inget.

Jag önskar att jag tillräckligt tydligt kan visa alla jag tycker om hur mycket jag tycker om dem, men jag tror det får räcka att jag är den jag är och kanske behöver sova ibland för att smälta allt fint, eftersom den enda flykt jag har är att lyssna på musik, plantera, pyssla och sova, medan de flesta andra har lyckan att kunna fly för stunden i de tidigare nämnda dryckerna.

Jag orkar inte ens bli arg för att skivhylledjävulen inte är klar än.


Passa på att leva nu, imorgon är det kanske för sent